Kaos D.L

6

Måndag 21 januari 2018

Jag vaknade nästa morgon av mitt larm. Jag hade somnat runt tio kvällen innan så att gå upp var inte så svårt. Jag vaknade till och med med ett leende, det har inte hänt på flera år. Livet har inte varit speciellt fantastiskt på ett tag. Särskilt sedan pappa gick bort. Nej nu får jag sluta tänka på sådant och gå upp, tänkte jag innan jag ställde mig upp. Snabbt tog jag fram kläder för dagen och schampo/balsam/tvål. Men det i min famn gick jag över till badrummet och tog en varm, lång dusch. Jag hade verkligen gott om tid.

Efter att jag blivit klar tog jag på mig ett par slitna, svarta jeans och en gammal AC/DC-tröja. Sedan gick jag tillbaka till sovrummet och bäddade lätt sängen och lade ner min sovtröja under huvudkudden. Jag drog även på mig ett par vita strumpor innan det knackade på sovrumsdörren. Det var Anna. 

"Frukosten står på bordet. Kommer du ner?" frågade hon. Jag nickade. Hon gick i förväg och jag la snabbt på lite concealer, mascara och puder. Efter det småsprang jag med lätta steg ner mot nedersta våningen. Påväg mot matsalen lade jag märke till alla tavlor på väggarna. De flesta var på gamla gubbar och det kändes lite som att jag gick i ett gammalt museum. Tillslut kom jag iallafall in i matsalen. På bordet stod en hel hotellfrukost uppdukad. Jag satte mig vid bordet och började plocka på mig lite allt möjligt.

"Vi fick hem alla dina skolböcker, ditt schema och skåpsnyckel i morse. Behöver du en ryggsäck eller någon väska?" frågade Johan. Jag nickade och sa att en ryggsäck skulle vara bra. "Harry!?"

"Ja, Johan?" svarade Harry när han kommit in i matsalen.

"Kan du plocka fram en ryggsäck till Elsa?" frågade Johan snällt.

"Självklart, jag tror att ni har kvar en ryggsäck från märket Adidas här någonstans. Blir det bra?" frågade Harry sedan och vände blicken mot mig. Jag nickade och skickade iväg ett leende, som snabbt blev besvarat. Vi fortsatte sedan äta i tystnad.

"Din ryggsäck står packad och klar i hallen, om du vill ha något annat med dig så är det bara att fråga." Sa Harry. Jag sa att jag gärna ville ha med mig någon slags frukt, men att jag kunde fixa det själv. Han nickade och gick iväg mot övervåningen, nämnde något om att städerskorna var påväg till Anna. Själv traskade jag in i köket och plockade upp en banan. Johan sa att han kunde släppa av mig vid skolan påvägen till jobbet och att han skulle hämta bilen. Snabbt snörade jag på mig mina slitna sneakers och tog på mig min trasiga, fodrade jeansjacka. Jag tog även min väska över axeln och öppnade dörren. Utanför stod en sprillans ny Volvo, helt ren, och väntade. I förarsätet satt Johan och skrev något på sin telefon.

"Tack för skjutsen" sa jag innan jag stängde bildörren och vände mig om mot den stora skolan. Det var en gammal skola i tegel. Ovanför porten stod det 1932 i metall. Överallt på den asfalterade skolgården stod det människor. Vissa mer pigga än andra, de flesta mindre pigga.

När jag stegade över planen vändes allas blickar mot mig, men jag ignorerade dem och hoppades innerligt att denna skola skulle vara bättre än den förra.

"VAD I HELVETE!?!" hörde jag någon ropa på andra sidan skolgården. Snabbt vände jag mig om. 20 meter bort stod det två killar, lika gamla som jag, en brunett och en blond och såg ut som om de skulle döda varann. Men plötsligt byttes brunettens ansiktsuttryck från skrämt till självsäkert och på läpparna formades ett flin. Allas uppmärksamhet vändes från mig till killarna när blondinen återigen började skrika.

"ÄR DU PÅ RIKTIGT HET JÄVLA DUM I HUVUDET?!?" blondinen var helt röd i ansiktet. De flesta samlades i en ring runt dem. Nyfikenheten tog även över mig så jag gick närmare jag med.

"Åh, du skulle sett henne. Hon stod på sina bara ben och bad om-" han blev avbruten av ett hårt slag i tinningen av blondinen. Han föll till marken men reste sig snabbt och slog tillbaka. Och så vad det igång, slag och sparkar. Allt var en enda röra. Tills en lärare kom utspringande från den stora porten och drog isär dem med lite hjälp av en annan lärare. Tillsammans släpade de med dem in i skolan.

"Vad var det där om?" frågade jag en tjej med mörkt hår och bruna ögon som stått bredvid mig några meter ifrån slagsmålet.

"Du är ny va?" frågade hon och mötte min blick.

"Ja, hur visste du?"

"Det där var Dante Lindhe och Viktor Adolfsson. De bråkar konstant. Dante är nämligen med i Ormarna och Viktor i Skorpinjonerna."

"Huh? Vad fan är Ormarna och Skorpionerna?" frågade jag förvirrat.

"Okej, innan jag börjar förklara: Hej, jag är Selma!" sa hon och sträckte fram sin hand. Jag tog och skakade den (varsågod att misstolka).

"Elsa" sa jag och log.

"Okej såhär, våran skola är uppdelad i två delar, typ som två gäng. Eller, tja ganska mycket som två gäng. Det är då Skorpionerna och det är Ormarna." berättade Selma.

"Vilka är du med?"

"Ormarna. Vilken klass börjar du i?"

"Trean"

"Jag med! Vilken lektion har du nu?" frågade hon och vi började tillsammans gå in mot skolan.

"Ehm, jag har svenska tror jag"

"Jag med, vi kan ha sällskap dit om du vill?"

"Visst, jag ska bara hitta mitt skåp" Tillsammans letade vi reda på mitt skåp. Bara tre skåp från Selmas. Jag tog upp min svenska bok och la allt annat i skåpet. Flera blickar vändes mot oss när vi rörde oss mot första lektionen. Flera vi passerade hade ormar tatuerade lite var som helst, men jag trodde fortfarande inte att hela gäng skiten var så seriöst.