Over the world, and back again.

massa tårar

~ Alice Perspektiv ~

"NEJ DAFF, DU FÅR INTE LÄMNA MIG NEJ!"

skrek jag så det ekade genom lägenheten och mina tårar började rinna ner för mina kinder som skapade svarta mönster pågrund av att mascaran också rann tillsammans med tårarna.

Daff kollade sårat mot mig.

jag vet ju att killarna är hans liv, och nu står jag och skriker på han för att dom lyckats och ska åka till USA.

usch vad dum jag känner mig,

jag borde vara glad han är ju ändå min storebror och jag älskar han.

"förlåt, j-jj-ag.."

mer han jag inte säga innan daff hade gått fram till mig och slagit armarna om mig.

"du har all rätt att vara arg på mig, du har det! så skrik på mig och ta ut din ilska för detta är fel."

sa han och kramade om mig ännu lite hårdare.

"men snälla tänk positivt det är sju veckor tills vi åker, jag lovar att under dom veckorna tills vi åker ska jag vara med dig! all min tid!"

han släppte mig en aning och pussade mig på huvudet.

"men du jag måste en snabbis till studion det är ett möte och.."

jag kollade mot han och sa bara

"Åk du, det är okey. Jag lovar!"

Han kysste mig på kinden och sa något om att han skulle komma senare något jag inte ens lyssnade på.

Jag kollade klockan och den var bara 10 på morgonen, måndag 4/10, två dagar tills daffs födelsedag. Jag började genast fundera på vad han skulle få. Det är svårt att köpa något till en kille i 18 års åldern. Eftersom jag inte har någon pojkvän var jag då inte heller van vid att köpa saker till killar.

Och nu undrar ni säkert borde hon inte va i skola och var är deras föräldrar.

Jag har ett sabbatsår och jag är därför bara i skolan någon dag eller så.

Och till frågan om vart våra förälder är, Ehm.. Dom dog i en bilolycka förra året och sen dess så har jag och daff bott ihop.

Han har alltid tagit hand om mig!

Som när vi var mindre och någon var elak mot mig då stod han upp för mig även fast jag är mindre.

Fast det märks oftast inte jag brukar vara med folk som är äldre än mig och sen våra föräldrar gick bort antar jag att jag blivit väldigt ansvarstagande.

Jag gick ut i köket och tog ett äpple och sjönk ner på köksstolen. Efter att bara suttit där en stund och ätit på mitt äpple gick jag in på Instagram, massa kommentarer och gillningar som vanligt och frågor som

"Alice kan du snälla följa mig😭❤️❤️❤️" jag orkade inte med dom frågorna längre och scrollade förbi.

Till en början hade jag följt dom flesta som frågade men nu hade det blivit så många att det inte gick längre.

Jag gick in på bilden som jag lagt ut dagen innan och det var ovanligt många som gillat. Men det var kanske inte så konstigt det var ju ändå en bild på mig och ogge.

Han är en sjukt omtänksam kille och jaa jag gillar han pretty much.

Jag gick ut från Instagram och la undan telefonen just då började det ringa.

"OGGE 💘" lyste med stora bokstäver över hela skärmen.

ett leende spred sig genast över hela mitt ansikte.