Over the world, and back again.

Krossad.. Totalt

''Omars perspektiv''
jag klev in genom elises dörr och där låg hon, om man inte vetat att hon levde hade man nog trott att hon var död.
Hennes mascara hade runnit och kinderna var alldeles svarta.
men även i dom allra mörkaste stunderna var hon ändå vacker.

jag gick tyst över golvet fram till hennes säng och sjönk sakta ner på sängkanten.
hon rörde sig inte ett dyft hon bara låg där, alldeles orörlig.
nästan livlös..
hon hade vart så ända sen beskedet om att hennes lillebror var död.
hon hade inte smsat, inte ätit, inte ringt, inte sovit.
hon hade bara legat där som om hon var i en helt annan värld.

~elises perspektiv~
jag kände hur sängen sjönk ner en aning där han satte sig men jag struntade i det, som jag struntat i allt dom senaste dagarna.
jag hade inte ätit, druckit, sovit och allt det där en normal människa gör.
I och för sig kanske jag inte var normal men ni fattar vad jag menar.
Det var gulligt av Omar att komma hit,
ja det var det verkligen men jag vill inte att han ska se mig såhär.
söndergråten.
det var exakt vad jag var, alldeles förstörd krossad.
min lillebror vad död vad förväntas man vara, glad?
Nej glöm det.
Livet är inte värt att leva utan min lillebror,
aldrig glöm det.
han var min andra halva ända sen jag fick veta att jag blivit storasyster.
och nu var han bara borta,
och skulle aldrig komma tillbaka..

''Omars perspektiv''
Det var srsly hemskt att se henne såhär, usch jag vet inte hur jag ska klara av att va stark,
men okej..
för hennes skull.