Kap 1 ödet

76 1 0
                                    

Julia gick sakta in till bussen hon satte sig längs bak.Det var helt tyst bara radion från chauffören hörs.Plötsligt ringde hennes mobil.Det var dolt nummer hon la på.(hon brukar aldrig svara på dolt nummer)Men det ringde igen Julia svara.

"Hallå,det är Julia"Säger hon och väntar på ett svar.

"Hej,det är Anna Larsson och jag ringer från östra sjukhuset-Det kom en hård klump i magen hon fortsätter-Jag är ledsen att meddela detta men din mamma Linda har...-hon tystnar-...fåt cancer.Jag slutas andas för en sekund tårarna rinner ner för hennes kind.Men jag försöker stoppa dom men det går inte."Men vart är du?så vi kan hämta upp dig?"Julia kollar ut igenom fönstret där står det havsvägen"Bra då hämtar vi dig om cirka 10 minuter.Julia gick ut ur bussen och satte sig vid en bänk intill hållplatsen.Plötsligt kom det en bil.En kvinna kom ut "Hej det är jag som är Anna"Hej" svara jag.Nu var vi framme vi gick sakta ut ur bilen."Jag kommer om ca 30 minuter du kan vänta här"Sa hon snabbt och gick in i hissen.Jag kollade ner på minna skor,Jag vill inte träffa mamma,jag vill inte se henne svag och hjälplös,Men jag måste dit in och möta ödet...

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

DET HÄT ÄR FÖRSTA KAPITLET AV LÄNGTAN.HOPPAS NI GILLAR DEN.NÄSTA KAPITEL KOMMER NOG NÄSTA VECKA.LÄS GÄRNA MIN ANDRA BOK,FREDAG 13,

LängtanWhere stories live. Discover now