Längtan

Kap 3 döden

Jag önskar att de inte hittar något barnhem det verkar inte så heller.Jag går min vanliga runda runt sjukhuset och stannar vid mamma.Jag är hos mamma hela dagen.Jag håller hennes hand i min.Hon har inget hår kvar,men jag klappar ändå hennes huvud.Ändå kommer minnet tillbaka som en blixt-att känna hår mellan fingrarna.Plötsligt piper det väldigt i någon av maskinerna och en massa doktor springer in"Hjärtart går snabbare","hjärnan får inget syre","vi måste göra en operation".Mia kommer in-hon leder mig till väntrummet."Jag kommer senare med besked,stanna här".Hon säger det med en allvarlig min,som oroar mig.Det står still i huvudet.Jag ser inget framtid i mitt liv.

Mia kommer in i väntrummet.Jag kan inte urskilja på hennes min hur det har gått."Jag är....."jag väntar förhoppningsfullt"Jag är ledsen hon klara det inte"Det är som ett sår i hjärtat som aldrig kommer att läka.Tårarna sprutar ut."Varför gjorde ni ingenting?"Skrek jag."De gjorde allt de kunde,men hon var redan svag innan operationen"."Jag vet hur det känns"sa hon utan någon känsla i det"."du vet inte alls hur det känns!.Jag springer och slår till dörren med en smäll.Jag springer i den kalla vita korridoren.Jag bryr mig inte om du förvånande,arga minerna.Jag springer ut ut sjukhuset mot ingenstans.Jag känner vinden i håret,Jag känner tårarna smeka mig,jag känner sorgen.Jag slutar springa när jag kommer till en bro.Bakom mig finns det förflutna,framför mig finns framtiden och mittemellan står jag.Jag tittar över räcket.Nu står hon på räcket.Det är svårt att håla balansen......

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~