"Chloe, vad gör du?" ropade min väldigt irriterande brorsa.
"Åhhh, inget"
Brandon stormade in i mitt rum och såg lite besviken ut.
"Varför ligger du bara där istället för att packa ihop dina saker?"
"Okej kära broder, jag vill inte flytta. Och jag vet att innerst inne vill inte du heller det."
"Börja packa, flyktbilen kommer om 3 dagar och du har väldigt många saker här inne" sa han och bytte samtalsämne, och med det så var han ute ut mitt stökiga, fula rum.
****
Efter att jag har legat i min säng och pratat med min ända och bästavän Olivia, så tar jag på mig min stora hoodie pch går ner till pappa och Brandon som står i köket och gör mat.
"Hur går det med packningen?" frågade pappa när han såg att jag kom ner.
"Ehm bra"
"NEJ NEJ NEJ, ljug inte nu jag såg ju att det ser ut som vanligt" utbrast Brandon.
Jag kollade surt på honom menandes pappa kollade på mig men en liten besvikelse i hans ögon, som vanligt.
"Jag vet att det är svårt för dig eftersom att vi har massa minnen här ifrån, men det här är ju en fantastisk möjlighet att få starta om"
"Mm visst" mumlade jag.
Maten var inte god och alla var bara sura på mig för att jag är negativ, men HALLÅ dom kan väll ändå försöka att vara lite förståeliga. Jag är bara 16 och allt är nytt, till och med hemma känns konstigt nu efter att mamma gick bort, men men livet går på ändå.
"Jg går ut" ropade jag från hallen.
"Du vet väll att det är sent va?" svarade Brandon.
"Ja, jag är ju inte dum i huvet"
Efter att jag hade varit ute i ca 17 minuter blev det väldigt kallt, det är ju liksom mitt i mars.
"Hallå?!" ropade jag när jag kom in.
Ingen svarade så jag ropade igen.
"Godnatt alla människor i detta hus" och fortfarande inget svar.
YOU ARE READING
21 mil
Romance"Så du säger alltså att de där inte betyder nått för dig längre?" sa han med ett litet leende. Och det leendet var faktiskt rätt så sött, uppsi. Jag vet att jag är töntig när jag är i närheten av honom men han har liksom det inflytandet på mig, att...
