Jag kanske borde börja med en beskrivning av mig själv. Jag gillar kultur. Alltså verkligen nästan allt som har med kultur att göra. Jag går på dans en gång i veckan, teater tre gånger i veckan, filmkurs en gång i månaden och nästan det enda jag gör när jag har tid för mig själv är att spela piano, måla, eller läsa.
Jag går i åttan och har många vänner. Men det känns som att det saknas något. Som att det alltid saknats något.
Skulle jag be mina vänner beskriva mig med en mening skulle det nog vara En upptagen kvinna, då jag alltid har saker att göra. Skulle du be mig att beskriva mig skulle det nog vara något vanligt som snäll eller rolig. Skulle jag beskriva mig för stunden skulle det nog vara enormt stressad eller kanske hungrig. Jag springer längs affärerna i stan i ren panik. Jag har aldrig varit så hungrig i hela mitt liv, har panikbråttom till min teater och har hur mycket plugg som helst att göra. Jag går runt med en jävla gigantisk hög med skolböcker och manus och jag är helt säker på att jag kommer tappa allt vilken sekund som helst. Så ringe rmin mobil. Jag svär till och försöker rota i min handväska, kollar inte på gatan framför mig utan blir helt koncentrerad på att få upp den jävla saken ur min väska.
Så händer det, såklart. Jag går in i någon. Vi välter båda två och det blir sjukt pinsamt.
"Shit, fan förlåt!" säger jag och tittar på han jag sprang in i. Och herregud, vad han var snygg. Det måste vara den snyggaste kille jag sett i hela mitt liv. Jag kunde plötsligt knappt andas och visste inte vad jag skulle göra av mig själv och mitt toviga hår och osminkade ansikte. Men han log bara mot mig. Det sötaste leende jag sett...
YOU ARE READING
Forever and ever
Fanfiction"Så händer det, såklart. Jag går in i någon. Vi välter båda två och mina böcker ramlar överallt och det blir sjukt pinsamt. 'Shit, fan förlåt!' säger jag och tittar på han jag sprang in i. Och herregud, vad han var snygg. Det måste vara den snyggast...
