"Haha, det är chill." säger han och ställer sig upp. Jag ler och ställer mig upp jag också och utan att säga något börjar han hjälpa mig plocka upp alla böcker och papper, som en riktigt gentleman.
"Du ser stressad ut, vart är du påväg?" frågade han mig med ett gulligt leende.
"Jag har teaterföreställning och kan inte manuset och tre prov imorgon och en danskoreografi jag måste lära mig och klockan är fem och det senaste jag åt var middag igår och jag har inga pengar och kan inte köpa något och jag har lite panik just nu!" säger jag utan att tänka mig för så snabbt att allt låter som ett enda långt ord.
Han skrattar. "Låter jobbigt. Vill du att jag ska bjuda på en fika eller något?"
Jag skakar på huvudet trots att det låter underbart. För det första är jag väldigt blyg och för det andra har jag inte tid. "Tack, men jag måste iväg till min teater, jag har föreställning om två timmar."
Han nickar. "Synd."
Jag nickar tillbaka och ska precis gå för att troligtvis aldrig mer träffa den här perfekta snyggingen igen, men så känner jag hur det svartnar för ögonen och jag vinglar till.
"Oj!" killen springer fram och fångar mig så jag inte ramlar och jag ler svagt. "Fika kanske inte är en så dålig idé trots allt?" säger han och ler snett.
Jag nickar. "Det gör nog inget om jag blir sen."
Vi ler mot varandra och han tar alla mina böcker i sin famn och drar sen med sig mig till ett café.
"Vad heter du förresten?" frågar han mig.
"D/n. (Ditt namn)" säger jag.
"Fint", säger han. "Mitt namn är Felix."
YOU ARE READING
Forever and ever
Fanfiction"Så händer det, såklart. Jag går in i någon. Vi välter båda två och mina böcker ramlar överallt och det blir sjukt pinsamt. 'Shit, fan förlåt!' säger jag och tittar på han jag sprang in i. Och herregud, vad han var snygg. Det måste vara den snyggast...
