Is this real?

Kapitel 1

- Linnéa, kom nu, hördes mammas röst där utifrån.

- Jag kommer, mamma! ropade jag tillbaka och tog min väska, jag gick ner för trappan och ut.

- Har du allt packat och klart? Frågade pappa som nu kom gående mot oss.

- Ja, sa jag lite surt.

- Men vad är det? Du låter så sur? frågade pappa.

- Äh, jag tycker om LA jätte mycket men Göteborg, sa jag och tystnade.

- Det ordnar sig, gumman, vi ska ge dig en överraskning när vi kommer fram, sa Mamma leendes.

- Ska ni? frågade jag.

- Jag tror att du kommer att gilla den jätte MYCKET, sa Pappa glatt.

- Okej, hoppas att du talar sanning, sa jag och satte mig i baksätet.

Mamma och pappa hoppade in i bilen och nu bar det av mot Landvetter. Snart var vi framme.

Då kunde jag plötsligt skymta en stor byggnad, med stora liksom vägar på ett område. Landvetter, här kommer jag!

Så fort som bilen stannade så hoppade jag ut ur bilen och började springa in på Landvetter. Men då såg jag några personer som fick mig att stelna till. Var det Nova? Det ser ut som det, det kanske var mammas och pappas "överraskning".

Hon började springa mot mig i sina svarta Converse.

- Jag visste inte att du skulle vara här, sa hon i hennes och min kram.

- Jag visste inte heller att du skulle vara här, sa jag i hennes mörka hår så det hördes nog som ett svagt mummel, Nova brydde sig tydligen inte.

- Vart ska du med ditt plan? frågade jag när vi hade släppt oss båda fria ifrån kramen.

- Du kommer aldrig att tro det.. sa hon.

- Jo, säg!

- JAG SKA ÅKA TILL LA I USA! ELLER, JAG MENAR, JAG SKA FLYTTA DIT! skrek hon.

- Va? sa jag.

- Ja, det är sant. Kom igen, vart ska du åka? sa hon och lyfte på en av mörka ögonbrynen.

- JAG SKA FLYTTA TILL LA MED! skrek jag så att några tanter muttrade ("dagens ungdomar"). Jag och Nova bara skrattade åt dem och vi gick in på Landvetter tillsammans med våra familjer.

Dom som jobbade där röntgade våra väskor och sa att vi kunde gå till ( där bron är, eller ni vet den där bron som går emellan planet och byggnaden).

Vi gick på planet och satte oss på våra platser. Jag dumpade mig själv och mitt handbagage på nån plats och Nova kom och satte sig bredvid mig.

Jag kollade ut genom fönstret och såg sakta hur planet lyfte ifrån marken samtidigt som jag babblade med Nova.

- Kan du vara tyst? Jag sov väldigt lite inatt och jag vill ta igen det nu, sa jag med en gäsp.

- Okej, muttrade Nova och vände sig om.

Jag drömde härliga drömmar, jag var i ett slott, där jag var drottning och slottet var gjort av potatis mm....

Men jag vaknar plötsligt av dunkande i mina öron, lock. Usch.

Nu när jag väl hade vaknat så kollade jag ut genom fönstret, vi landade. Tur att jag sov!

Jag kände när planets hjul rörde vid marken och försökte se nåt annat genom fönstret än tråkiga landningsbanor.