Del 13

262 11 0
                                    

Heeeeej 😄 hoppas ni gillar de ni läser! Nytt kapitel kommer nu. Om ni tycker den är bra kan ni väl rösta eller kommentera om jag ska tillägga något till nästa del😄😄😄❤️

---------------------------------------------------------------

Jag kollade klockan, 03.09. Mitt hjärta slog hårt gråten satt i halsen och jag var i en djup depression. Jag har nog fler problem än vad jag talat om, eller? Måste man alltid må sådär toppen bra. Viktor är fantastisk, pappa är underbar, Denise och Elin är mina bästa vänner. Jag har ju allt man kan önska sig, eller? Jag satte mig upp och kollade klockan en gång till, 03.13. Jag gick upp ur sängen och öppnade kylskåpet, det fanns inget ätbart. Stängde kylen och gick till badrummet, satte på varmvattnet i badkaret och satte mig på toan och kissade. Jag kände hur jag var tvungen att gråta, jag hoppade i badkaret och lät tårarna bara rinna ner på kinden. Jag hulkade. Vattnet blev varmt under mitt ansikte. Det kändes som jag skulle kvävas. Jag satte mig upp mig igen och andades tungt efter att jag tappat andan under vattnet. Jag kollade klockan, 03.35. Jag sträckte mig efter en handduk och virade den runt mig. Betraktade mig länge i spegeln och gav mig själv en örfil. "Skärpt dig nu Moa för fan" tänkte jag för mig själv och smekte min ömma kind som jag just givit en smäll. Jag började små gråta igen, tårarna rann ner för kinden och jag låg i fosterställning på golvet. Jag kollade klockan igen, 03.57. Jag sköljde mitt ansikte med kallt vatten och torkade mig och gick och la mig i sängen igen, jag kollade mobilen, 1 sms från Kim, "hej" stod de. Vad gör hon uppe nu? Hon kanske gör samma som jag, gick upp kollade kylskåpet, kissa, grät, låg fosterställning på golvet inne i badrummet. "Hej" skrev jag tillbaka. En stund senare plingade till i mobilen, Kim. "H..hur är det?" Visste hon något eller frågar hon bara spontant? Jag menar varför bryr hon sig om hur jag mår, jag trodde jag bara var någon som vem som helst, ingen att orka bry sig om. "Jag mår... Bra, antar jag. Hurså?" Svarade jag. Några sekunder efter kom det ett sms. "Du svarade direkt på smset. Du brukar ju sova vid denna tiden på dygnet...?" Jag fick ont i magen. Varför skriver hon med mig? "Nja jo, nej jag är inte uppe denna tiden på dygnet." Jag tvekade lite innan jag tryckte på skicka. Jag la undan mobilen för att försöka sova. 10min senare. "Är du fortfarande vaken?" Stod det på Kims sms. Jag orkade inte svara så jag la mobilen på nattduksbordet. Klockan var nu 04.27, mina ögon sjönk ihop och jag somnade.

Jag hörde knarr i golvet utan för mitt rum, jag kisade men kunde inte se vad klockan var. Dörren in till mitt rum öppnades, jag låtsades sova. Jag kände kalla händer omsluta min höger arm. Jag vaknade av att Viktor stod och tänkte väcka mig. Jag log mot honom. "God morgon du vet att klockan är 10.35!" Jag gnuggade bort smutsen från ögonen och gäspade stort. "Oj!" Jag satte mig upp och sträckte på mig. Jag ställde mig upp, lite för fort så jag höll på att ramla, men Viktor fångade upp mig. Jag ställde mig upp och han kramade mig, jag kramade tillbaka och gav honom en puss och gick till garderoben. Jag tog mina tajta ljusblåa långbyxor och ett gult urringat linne. Viktor tog min hand och vi gick ut till köket för att äta frukost. "God morgon sovit gott?" Pappa såg ovanligt pigg ut. "Jo då de har jag väl." Jag log mot pappa och han log tillbaka. Jag åt min macka och hämtade min turkosa resväska. "Ska vi åka eller?" Frågade jag och kollade i golvet och gäspade. "Kommer snart ska bara hå på toa!" Sa Viktor och smekte mig på den ömma kinden som konstigt nog fortfarande gjorde ont. Vafan hände förut egentligen? Jag kände på håret de va lite fuktigt, då var det alltså ingen dröm... Jag borstade mitt långa bruna hår och Viktor kom ut från toan. Vi gick ner och satte oss i bilen.

Efter 2 timmar orkade jag inte hålla inne tårarna så jag började små snyfta och fällde tår efter tår. Gjorde allt för att Viktor inte skulle se. "Men älskling varför gråter du?" Han stannade vid en vägficka och jag slängde upp dörren och sprang ut. Han for efter och tog tag i min arm och höll om mig. Jag hulkade högt nu, och tårarna rann som floder ner från kinderna på Viktors gråa tröja. Han sa inget utan drog mig från sig och torkade bort tårarna med tummarna. "Älskling vad är det?" Han såg bekymrad ut. Jag bara gömde ansiktet i hans vältränade bröst. "Jjaahhg... Orkar inthhe mer..." Hulkade jag. "Vad orkar du inte. Lugna dig!" Sa han och gav mig en kyss. "Ffför mhångaa... Känslor" snyftade jag. Han höll fortfarande om mig. "Älskling vi får prata om det när vi kommer till din mamma. Hon kan säkert prata ut med dig okej?" Han smekte kinden och gav mig en puss. Jag nickade och så satte vi oss i bilen igen. Han satte på en skiva som han hade bränt en massa låtar på. When i look at you spelades svagt i högtalarna, jag log mot honom och han tog min hand och kysste den. Jag kollade klockan 12.17 och somnade.

Motorn stängdes av och Viktor öppnade sin bildörr. "Älskling vi är framme nu!" Sa han och smekte mitt ben för att väcka mig. Jag kisade och såg mamma Lukas och Erik stå längre bort, jag öppnade dörren och sprang in i mammas öppna famn. "Åh vad jag saknar er!" Sa jag. "Vi har saknat dig med gumman!" Mamma log stort och smekte mitt långa hår. Jag kramade om Lukas och Viktor skakade hand med mamma. "Hej Moa!" Sa Erik med ett leende som solen. "Hej Gud vad länge sen!'' Sa jag och kramade om honom. Viktor hälsade på Erik och Lukas sen gick vi in i mammas villa. En välbekant doft kände jag när jag kom in i den vita hallen. Mitt rum låg på nedre våningen, jag halv sprang in i mitt efterlängtade rum. När jag öppnat dörren blev jag riktigt chockad. Min rosa säng stod inte där, istället stod en 1.5meter bred säng ett svart skrivbord och tre röda små hyllor uppskruvade på väggen, gardinen var blå och mattan röd. Jag hade helt plötsligt fått plats med minst två tresittsiga soffor i mitt rum. Viktor kom in och kollade sig omkring. "Jaså är det här jag ska sova dom senaste 5 veckorna?" Sa han och pekade på min säng. Jag fnyste "haha du ska sova bredvid mig!" Sa jag och drog honom till mig och kysste honom. Han la handen över ryggen och sen över rumpan, han lyfte upp mig och bar iväg med mig. Han släppte ner mig och jag gick upp för att kolla resten av huset. Helt jävla fantastiskt var detta huset, mer än vad jag kan minnas. På köksbordet stod Kina maten och 5 tallrikar. "Kom och ät nu!" Ropade mamma från köket. Alla satte sig och började ta för sig. Viktor och Lukas pratade, killsnack sånt förstår jag mig inte på. Jag och mamma pratade om att åka och shoppa imon och Erik skulle få åka med Lukas och Viktor till ett annat ställe, sånt bara killar fattar sig på. När jag Lukas och Viktor käkat färdigt gick vi ut på en promenad. Först sa vi ingenting, det var en pinsam tystnad en lång stund innan drog Lukas undan Viktor. Han viskade något, Viktor flinade och nickade tillbaka. "Och vad var det där om?" Frågade jag Lukas. Han bara flinade och skakade på huvudet. Vi gick och satte oss vid en bänk längre bort, men jag reste mig upp och gick och satte mig i gräsen 200 meter från dom, ensamhet är det jag behöver just nu, eller? Jag kan inte tänka klart, inte veta vilka beslut som är rätt att ta, jag vet ingenting längre allt är bara jobbigt. Viktor kollade på mig men jag vände blicken och kollade klockan, 15.17. Jag satte mig upp och ställde mig upp och satte mig på en kulle lite längre bort. "Vart ska du?" Ropade Viktor efter mig när han såg mig sätta mig på kullen. Jag ryckte bara på axlarna och brydde mig inte om han såg det eller inte. En stund senare slutade dom prata och gick bort till mig som låg i gräset. Viktor hukade sig ner och pussade mig på munnen, jag tog så jag hade hans huvud mellan mina händer och slickade lite på hans läppar för att få honom att besvara tungkyssen. Lukas hade dragit kepsen för ansiktet och lagt sig ner på gräset. Viktor besvarade kyssen och vi strulade. Lukas harklade sig och reste sig upp vilket gjorde att vi också gjorde det. Vi gick hem och satte på film. Jag somnade till hansel and gretel witch hunters, inte för att jag tyckte att den inte var läskig, vilket den var men för att jag var sjukt trött. Viktor bar in mig i mitt rum och somnade lika fort.

Moa och hennes liv i StockholmWhere stories live. Discover now