Moa och hennes liv i Stockholm

Del 19

Väldigt väldigt kort kapitel men jag har 5 prov på en vecka så har inte tid -----------------------------------------

"Moa kom!" Sa pappa som nyss kommit från jobbet. Vi satte oss i bilen och körde iväg. "Vart ska vi?" Frågade jag. "Till Elin." Sa han med ett leende. Jag ryckte på axlarna. När vi kommit fram till Elin öppnade jag bildörren och knackade på hennes dörr. Hon öppnade fort "hej!" Sa hon och drog in mig. "Inte för att vara sån men vad gör jag här?" Sa jag förvånat. Hon log och drog in mig i hennes rum. Hon räckte mig en påse med en klänning. "Varför?" Frågade jag och tog motvilligt emot påsen. Elin log "den passar inte mig längre och jag har bara använt den 2 gånger och jag vet att du passar i den storleken så jag ville ge dig den. Ta på den!" Sa hon ivrigt. "Den är jättefin Elin, tack!" Jag tog på mig klänningen. Elin räckte mig ett par silver klackskor. Jag såg frågande på henne. "Dom passar mig inte och jag har bara använt dom inomhus 3 gånger!" Jag skakade på huvudet och antog att jag skulle sätta på mig dom också. Elin satte på plattången, och tog fram sin sminklåda. "Sätt dig!" Sa hon. Jag satte mig och hon började borsta mitt hår. Hon plattade slinga efter slinga. "Vad gör du för något egentligen Elin?" Sa jag och kollade på henne genom spegeln. Hon log men sa inget. Hon satte upp håret och vände på stolen och började lägga på ett lager med foundation i mitt ansikte. Hon la ett lager med rosa rouge på mina kindben, plockade fram en paljett med olika nyanser av silver. Ögonlocken blev silvriga och sen la hon på yttre globlinjen ett svart lager ögonskugga. "Alltså Elin? Varför klär du upp mig?" Sa jag och kollade på henne men fick fortfarande ett leende som svar. Jag gav upp. Hon la ljusrosa läppglans på mina läppar och släppte ner håret som hon plattade en extra gång innan hon lockade topparna på mitt långa hår. "Äntligen klart!" Sa hon och tog fram sin avlånga spegel framför mig. Jag såg helt fantastisk ut. "Men varför?" Sa jag igen. Det ringde på Elins mobil. Hon gav mig en ursäktande blick och gick ur rummet och stängde efter sig. Jag suckade djupt, efter 5 min så kom Elin in igen "Denise kommer om 30 sekunder så du få klä på dig jackan och gå ut och vänta!" Hon puttade ut mig i hallen och räckte mig min skinnjacka. *tuttut* "nu är hon här gå nu!" Sa Elin och öppnade ytter dörren. Det var lite kyligt när molnen var i moln trots att set var juni.

"Hej snygging!" Sa Denise. "Vafan är det som händer egentligen?" Sa jag när jag stängt bildörren. Men inget svar från henne heller, hon gasade och körde iväg. "Håll för ögonen!" sa hon sen. "Men varf...." Hon avbröt mig "snälla bara gör som jag säger!" Jag gjorde som hon sa. Vi gick upp för en trappa och in genom en dörr, det började lukta mat. "Och nu kan du kolla!" Sa Denise upprymt. När jag öppnat ögonen stod Viktor med en bukett rosor och en chokladask i famnen "tack älskling dom är jättefina, men varför gör ni de här?" Sa jag och tog emot gåvorna. Viktor och Denise kollade allvarligt på mig. "Vad är det för datum?" Frågade Viktor sen. Jag tänkte efter en stund "andra juni tvåtusenfemton, hurså?" Viktor höjde ögonbrynen "Vad händer för ett år sen?" Jag blev röd i ansiktet, jag la ner rosorna och ställde mig på tårna för att kunna kyssa honom, han fick börja sig ner "förlåt jag hade helt glömt bort vad det var för datum idag! Älskar dig verkligen Viktor! Vad fint du har gjort det. Men jag har inget till dig.." Han log och kysste min panna "det gör inget, jag älskar dig ändå!" Denise sa hejdå och åkte vidare. Vi satte oss vid bordet Viktor hade reserverat åt oss. Vi åt och pratade i nästan två timmar. "Nä nu ska vi hem till dig!" Sa han sen. Jag nickade och följde efter lydigt. Väl hemma fick jag blunda igen och när han satt mig ner i soffan fick jag kolla, i soffan låg det stora nallar där det stod "I Love You" på. I trädgården vid swimmingpoolen var det stearinljus och massa blomblad som flöt omkring i vattnet. Vi gick ut och satte oss på filten som var på gräsmattan bredvid swimmingpoolen. Senast jag kollade klockan var den 19.30, nu var den 21.49. Solen hade gått ner och stjärnorna var på sin plats. Viktor drog mig närmare honom när han såg att jag skakade. Han kysste min panna "vill aldrig släppa taget om dig, aldrig någonsin!" Jag kysste honom "självklart inte älskling!" Pappa kastade ut en filt som vi hade över benen. Vi sjöng till Maps med maroon 5.

"Nä ska vi gå och lägga oss?" Sa jag och gäspade. Han nickade och reste sig och hjälpte mig upp. Vi sa gonatt till pappa och la oss i min säng och somnade direkt.