Om du var här

1. Två års dagen

Det var lördag, Jag vaknade upp bredvid Anton, min Anton. Han sov fortfarande. Just idag hade vi vår 2 års dag. Och vi skulle först bara mysa i sängen vilket innebar att vi skulle äta frukost och titta på någon kärleksfilm som alltid när vi kollar på film tillsammans. Efter det skulle vi ner på stan, och med stan menar jag Göteborg eftersom de är där vi bor. Vi hade tänkt gå runt där en sväng och sedan äta på någon resturang som Anton hade fixat och efter det hade han fixat någon överraskning, så spännande!

Jag vände mig om mot Anton, han sov fortfarande. Jag låg där och kollade på honom, jag kände mig så lycklig att han var min. Han är så fin. Att höra han andas fick mig att må bra. Att känna hans närhet fick mig att smälta. Efter några minuter vaknade han och kollade på mig med ett leende

- godmorgon älskling, Sa jag med ett stort leende

- godmorgon hjärtat, svarade han tillbaks med sin otroligt mysiga morgonröst.

Han gav mig sedan en kyss och jag la mig på hans bröst och jag kände hans hjärta slå samtidigt som han började sakta dra med sina fingrar genom mitt långa, bruna, lockiga hår. Jag låg och tänkte på att jag var den lyckligaste 17 åringen i hela världen och hans närhet fick mig att känna mig som den enda 17 åriga tjejen i hela världen, ja till och med den enda tjejen i hela världen och så va de ju på sätt och vis eftersom jag var den enda tjejen i Antons värld. Vilket räckte gott och väl för mig.

Efter några timmar spenderade i sängen fixade vi i ordning oss. Jag valde en kabelstickad rosa Gant tröja och ett par svarta dr denim, till det hade jag min skinnjacka och ett par vita Converse. Anton hade en piké ifrån Ralph Lauren och några jeans, vet inte riktigt vart de va ifrån. Han var så otroligt fin. Hans blå ögon, hans blonda hår, ja hela han. Vi tog tunnelbanan ner till city och gick hand i hand på Göteborgs gator, tillslut kom vi fram till restaurangen, där satt vi och pratade hur länge som helst, om allt mellan himmel och jord. Det är något utav de bästa med Anton, jag kan säga allt till han och vi har verkligen alltid något att prata om, och det är så otroligt skönt. När vi väl var klara så var det dax för överraskningen som jag väntat på hela dagen. Vi gick ut ifrån restaurangen, sedan vidare kanske 10 min och sen tillslut kom vi fram till ett område med en massa lägenheter. Där stannade Anton och sa att vi var framme, jag antog såklart att han mest var oseriös men tydligen va han inte det.

- välkommen hem min prinsessa, sa Anton och gav mig en nyckel

- va? Vad menar du? Frågade jag snabbt tillbaks.

- lägenheten som ligger där är vårt nya hem, sa han och pekade mot ett fönster som såg ut att ligga på 4:e våningen

Jag slängde mig i hans famn, jag var så glad. Vi skulle få en lägenhet, en egen lägenhet, vår lägenhet.

Vi sprang upp i trapphuset som två små barn på julafton, båda lika glada och exalterade. Väl framme på 4:e vägningen stoppade jag i nyckeln i dörren med skylten " Anton och Amanda" på, detta var alltså vårt hem. Jag öppnade dörren och möttes av en så otroligt fin lägenhet. Den var ljus och fräsch. Ett sovrum första rummet till vänster, sen en toalett första rummet till höger sen en korridor till köket och vardagsrummet som satt ihop. Det var dock inte speciellt mycket möbler, det fanns en dubbelsäng, en soffa och ett köksbord. Anton berättade att vi skulle till Ikea imorgon och bad mig fundera över vad som behövdes köpas medan han gick till affären för att köpa godis inför kvällen. Jag hörde dörren smällas igen och jag satte snabbt igång med att tänka ut vad som skulle passa till denna lägenheten. Efter kanske 5 minuter hör jag dörren öppnas, tyckte det var konstigt att Anton redan hunnit hem.

- hej älskling, kom och kolla här vad jag tänkt ut, ropade jag till honom

Men de va inte Anton, och jag fick inget svar, jag vände mig om och såg en muskulös man ståendes inne i vår lägenhet. Han hade en svart tight t-shirt och mörka jeans. Han hade mörkt hår och skägg. Jag blev jätterädd och kände hur paniken strömmade genom kroppen. Jag började skrika och han började att gå mot mig. Han tog tag i mig och släpade med mig ut genom dörren, jag skrek och jag gjorde allt för att få han att släppa, men jag hade ingen chans, han var för stark. Han släpade ner mig för alla trappor och slängde in mig i ett skåp på en skåp bil. Ingen Anton syntes till, jag skrek hela vägen men ingen verkade höra. Jag grät och svettades, jag var så rädd. Jag hade ingen aning om vem mannen var, han var så obehaglig, han sa inte ett ljud. Jag kände hur bilen började rulla och jag greps utav panik. Men efter ett tag kom jag på att jag hade min mobil i fickan, jag ringde upp Anton, berättade allting. Jag hörde hur han gjorde allt för att inte låta livrädd och panikslagen, han ville ju inte skrämma upp mig. Plötligt stannade bilen och mannen kom och öppnade, jag hann inte få undan mobilen och han tog den innan jag hunnit lägga på, han sa till Anton i telefonen ungefär såhär

- i natt är denna fina flicka min!

Jag hörde hur Anton sa åt honom att inte röra mig. Men det hjälpte tyvärr inte...