Werewolf rising 2

Avslöjad...

Hon var is-demonen!

Johan sa inget till Henne, Utan fnös till lite lätt och kliade sig på näsan.

Ledsen! Sa Johan. Tack! Men det är okej nu! Svarade Alice uppmuntrande.

Johan gick sakta iväg mot dörren.

Johan går in i trapphuset, upp för alla trappor och in igenom hans dörr.

Johan hade rum 25! Hallå? Pappa?... Hojtade Johan in i lägenheten med halva huvudet utanför. Han fick inget svar?

Konstigt? Tänkte johan, Ingen hemma. Han gick in i köket och öpnnade kylskopet. En lapp? Vad står det frågade han sig själv och kollade fundersammt ner på pappret.

"JAG HAR DIN FAMILJ, NU ÄR DET BARA DU KVAR! JAG VET VAR DU ÄR OCH NU KOMMER VI FÖR DIG!" Stod det skrivet i något rött...? Johan orkade inte bry sig om det var skrivet med blod! Han var mer fokuserad på vart han/hon har tagit hans familj och VEM?!

Johan smällde hårt igen kylskåpet och det första han såg var en tjej som stod vid trösken.

Åh herre gud!! Skrek Johan och hoppade till.

-Oj förlåt sa hon blygsammt.

Nämen det gör inget svarade johan.

Jag letar efter en tjej som heter Alice! Hon är nämligen min syster sa tjejen.

Hon var nere i lobbyn för drygt en halvtimme sen? Okej! Svarade Kvinnan.

Kvinnan började gå mot dörren.

Ehm? Varför frågar du mig? Frågade johan.

Kvinnan vände sig sakta om och gick mot Johan. Hon ställde sig intill johan och viskade i hans öra: "Sassinummakira" Johan funderade vad hon sa, men han förstod ändå!

Johan var jätte förvirrad! Tjejen reste sig upp och lyfte upp sin arm och slog nedåt.

Johan tog tag i armen fort och slängde kvinnan över hela lägenheten.

Hon skrek till och sprang mot Johan.

Hennes ansikte blev blått och hon fick vingar och slängde sig på Johan.

-vad är du??! Skrek johan!

Det högg till i nacken på han.

Johan skrek till och fick lila ögon!

Han blev varulv, fast han var tvungen att stå på alla fyra för att få platts.

Han vände sig om och morrade, hon var borta!

Helt borta...

Johan blev normal och började gå mot spegeln. Nät han var framme så vred han nacken för att se vad som sved.

Det var 5 hål i nacken.

Det var helt blått runtom såret.

Johan svimmade...

-Hjäsp! (Stön)

-Det svider inte längre tänkte Johan och reste sig sakta om.

Han gick mot spegeln och kollade! Det första han såg var att han........

Ni får veta vad han såg i kapitel 3 ;hejdå! Hareeeeh