Brorsans bästavänner 2

Kapitel 1

Musiken dunkade i mina öron och jag kände hur hela min kropp släppte loss på alla negativa tankar. Nu jäklar ska vi festa som vi aldrig gjort förr tänkte jag.
Jag tog upp ännu ett shotglas och svalde ner den på direkten, jag känner hur jag börjar bli ännu mer fullare men vad gör det? Allting blir roligare då.

Liam satt och inspekterade mig från soffan som är snett framför mig. Jag går vingligt fram till honom och trillar nästan in i en annan kille men lyckligtvis innan jag ens hinner märka det så har Liam tagit mig i hans famn och jag sitter i hans knä.

Jag kan inte urskilja om han försöker prata med mig eller om han gör något annat. Musiken är för högljudd och jag är påtok för full för att ens kunna fokusera.

"Fan Liam, du har ju knappt förändrats ett dugg sen sist" skrek jag så högt som jag bara kunde, utan att låta för full. Han bara log och små skrattade åt mig.

Fan jag vill ta dig här och nu Liam.
Jag kan knappt fatta att det har gått snart mer än 1 år sedan jag och Anton gjorde slut. Mitt liv har blivit så mycket bättre och sämre på samma gång känns det som.

"Men du Jonna vi har ju träffats enstaka gånger ju, såklart jag inte har förändrats då" sa han med en lugn röst och blinkade med ena ögat åt mig. Asså fan han är såå snygg. Känner mig som en 10 åring varje gång jag får syn på honom ju, fjärilar i magen och jag vill bara ta av hans kläder.

"Du.. kan du kölla på.. min lille. Fiffi såå äru god" sluddrade jag fram, det tog mig några minuter att koppla ihop vad jag presic sa och när jag väl hade insätt vad fan jag presic sa till Liam så ville jag dö.
Han kollade konstigt på mig, fan Jonna nu har du förstört allting. Bra där. Men presic när jag skulle resa mig upp och dra så brast han ut i skratt.

"Haha, så klart jag kan älskling. Hos dig eller mig?" Frågade han och log lite sexigt mot mig.

"Mig, Isac är inte hemma." Sa jag och reste mig upp och drog med Liam.