INTE REDIGERAD
HEATHERS POV
Vi backade in i rummet och stängde dörren. Men det dröjde bara några sekunder innan den rycktes upp av en arg Cameron. Han mumlade något och Jack tog tag i mig och Gilinsky tog Frida. Dom bokstavligt släpade oss genom korridoren till vardagsrummet. Cameron gick före oss. Men när vi kom in i vardagsrummet så tvärstannade alla förutom Cameron. För i soffan satt Taylor med Elena i knät och hånglade. Jag tror att Cameron är van med att Taylor gör så, för han gick fram och drog isär Taylor och Elena
"Jag tror att du ska gå" sa Cameron drygt till Elena. Elena kollade lite förvånat på mig och Frida innan hon ryckte åt sig sin jacka och sprang ut ur huset.
"Du skulle hålla koll på dom två" sa Cameron argt till Taylor och pekade på oss. Taylor följde Camerons pekfinger och kollade på oss hopplöst.
"Men..." började Taylor.
"Inga fucking men" röt Cameron. Nu var jag riktigt rädd.
"Vad ska vi göra med Heather och Frida?" frågade Jack otåligt. Cameron mötte min blick och jag vek inte undan den utan stirrade rätt in i hans mörk bruna ögon.
"Jag tar hand om Heather" sa han och jag stelande till.
"Va? Nej! Du tar för fan inte henne!" skrek Frida men blev tystad av Gilinsky som stoppade handen framför munnen på henne.
"Vi måste sära på dom, dom är bevisligen för smarta tillsammans" sa Taylor och såg ut att fundera.
"Alla är smartare än dig, Taylor" sa Gilinsky och flinade. Taylor gav honom en mörk blick och muttrade någonting ohörbart.
"Vi kan ta dom till ni-vet-var?" sa Jack som höll i mig.
"Det är möjligt. Jag kan ringa Samuel och kolla om han har plats för dom där" sa Cameron och flinade när Frida bet Gilinsky i handen.
"Vänta lite nu.. Vilket ställe pratar vi om?" frågade en förvirrad Taylor.
"Taylor fokusera! Vi pratar om Sams ställe!" röt Cameron som tydligen hade fått nog av Taylors hjärnceller som tydligen inte fungerade som dom skulle.
"Men ska vi sätta dom i 'rummet' tills vidare?" frågade Gilinsky som hade fått nog av Frida som försökte komma loss. Cameron vinkade obrytt med handen medans han gick vidare till ett annat rum med mobilen mot örat. Jack och Gilinsky puttade in oss i rummet och smällde igen dörren.
"Jag hatar dig och dina dumma ideer" sa Frida och suckade. Jag himlade med ögonen och satte mig på klädkistan.
"Du älskar mig och mina bra ideer" sa jag och började pilla med mina naglar. Frida skakade på huvudet men drog sen fram någonting bakom henne.
"Kolla vad jag tog" sa hon sen och flinade stort. Vad som dinglade i hennes hand var laddaren som vi hade hamnat i så mycket skit för.
"Hur fick du tag i den?" frågade jag förvånat.
"Jag tog den från bordet när vi gick förbi det" sa Frida.
"Du borde kanske bli snattare" sa jag och Frida skrattade innan hon blev seriös igen.
"Vem tror du att Samuel är?" frågade Frida plötsligt och jag fick en rysning längst ryggraden.
"Någon äcklig typ säkert" sa jag och såg framför mig massor med äckliga gubbar.
"Jag vill verkligen hem" sa Frida och jag suckade.
"Det är ju bara att gå ut härifrån för det gick ju sååååå bra förra gången" sa jag och Frida himlade med ögonen.
"Varför ville Cameron ta dig?" frågade Frida och kollade fundersamt på mig.
"Jag vet inte, men någonting skumt är det" sa jag och precis då smälldes dörren upp och där stod en lång kille.
"Kom nu och gör som vi säger" sa en kille som jag inte sett förut. Frida gömde laddaren fort och gick fram till den långa killen med snabba steg. Han ledde ut oss till en svart skåpbil och jag såg inte någon av dom andra killarna. Han öppnade dörrarna längst bak och tryckte in oss innan bilen körde iväg med en hög hastighet.
Efter en väldigt lång stund stannade bilen och skåpdörrarna öppnades. En man i hotell uniform ryckte ut oss och jag kollade mig runt. Vi var mitt i en stad med hotell, pubar och affärer. Det var kväll för att himlen var kålsvart. Jag tänkte för en sekund att jag kunde gömma mig bland turisterna på andra sidan gatan och sen fly, men den tanken suddades snabbt ut när Frida och jag fick handbojor runt händerna. Vi blev ledda in i ett stor lyxig hotell lobby där en kille i kostym stod. Han flinade till oss och när vi var framme vid honom lade han en hand på våra axlar och log ett elakt leende.
"Välkommna till Las Vegas, tjejer"
