När min mamma och jag flyttat till Trollhättan. Blev det mycket stress och press, så mina epilepsi anfall kom tillbaka fast i en annan form. Mamma och jag klarar det inte ihop alla läkarbesök både jag och hon har kör ihop sig. Det blir fuckt up igen! Så vi ansöker om personlig assistans för att få hjälp men vi får avslag varje gång till sluut orkar in mamma och pappa inte mer. Så jag måste flytta på heltid till ett boende, vilket krossar mitt liv än idag.
DETTA ÄR NÅGOT JAG ALLDRIG GLÖMMER
Jag går utifrån mitt rum och mamma är ite på balkongen eller sitt rum så ropar svagt på henne. Men får inget svar så antar att hon är ute med hunden. Så kommer jag ut i köket där mamma sitter på golvet i hörnet mot elementet hon är förkrossad. Jag försöker prata med henne men det går inte istället pekar hon på sin telefon och ber mig ringa en av hennes bästs vänner, när han kommer till oss så öppnar jag dörren och berättar han springer till mamma det är kaos.
Mamma har fått en utmattningssyndrom. Så jag kan inte bo hos henne på ett tag istället bor jag hos min farmor och farfar ett tag. Den händelsen har jag inte hanterat psykiskt än.
Jag är nu 16 år gammal och får fortfarande inte bo hemma vem vill att någon ska behöva bo såhär för att "spara" pengar det är sjukt. Min soc förstår inte att om jag fått hjälp i hemmet hade jag bott hemma nu. Jag vill hjälpa min mamma jag vet att hon behöver kämpa igenom det själv men jag vill vara där och ge henne power.
jag har sagt att jag klarar inte bo på boende men soc är tröga och sära på familjen så FUCK soc.
YOU ARE READING
LIVET, MOBBING OCH ÅNGEST
De TodoMITT LIV I TEXT HÄNG MED GENM MITT LIVS HISTORIA MED MOBBING ÅNGEST MEN OCKSÅ LYCKLIGA STUNDER