Den svagt skimrande månen
I reflektionen av hennes ögon
Tyngdlöshet och hopplöshet
Varför är rymden så stor och kall?
Så oändlig, så ensam
Tänk att hon en gång inte visste
Att de blänkande små prickarna på himlen
Är miljarder år gamla och miljontals mil bort
Ibland känns det som att hon är där ute
Bland stjärnorna och planeterna
Tappar andan, faller, glömmer av vad som är upp och ner
Undrar om det är någon som ser
Stjärnornas blänk i reflektionen av hennes ögon
Torsdag 7 November 2019
