Allt kan förändras på så kort tid

Kapitel 2

Jag och Milla stod utanför Issas dörr och väntade på att hon skulle öppna vi hade träffat Lollo på vägen. Jag tror faktiskt att Milla och Lollo var mina allra bästa bästa bästakompisar. Men jag vet inte riktigt för ibland så kändes det inte riktigt som om dom kände samma sak tillbaka.
Issa öppnade dörren, sa hej och kramade oss alla en i taget. Wilma och Rosa var redan där så vi sa hej och kramade dom också.
"Mina föräldrar är på middag, så det blir ff! Och eftersom att dom inte är här så har jag blandat i lite saker i våra glas med Cola" sa Issa och gjorde en glad och hemlighetsfull min.
Jag förstod att hon menade att hon hade blandat i sprit. Jag hade druckit förut men inte mycket. Jag gillade inte smaken av sprit. Det smakade starkt och beskt. Jag gillade också att vara den nyktra på alla fester, se allt som händer och komma ihåg det till dagen efter till skillnad från alla som hade druckit som inte kom ihåg nått dagen efter. Sen så var det ju också skönt att slippa huvudverken som man alltid fick dagen efter.

Klockan var sex och vi var redan hungriga så vi satte oss och åt pizzan och drack spritcolan. Jag drack en klunk sen så räckte det för mig och jag tog ett glas vatten. Milla och Lollo drack typ lika mycket som mig och dom andra drack inte så mycket dom heller, kanske tre små klunkar.
Efter maten gick vi till vardagsrummet och satt i den stora soffan och pratade om killar, hemlisar och livet. Wilma, Rosa och Issa hade ju druckit lite mer än oss så dom var lite berusade och när dom var det brukade dom ofta berätta mer hemligheter, vara mer öppna. Så då sa Wilma:
"Ni vet väll att jag, Issa och Rosa bara är kompisar med er för att vi ska bli populära och vara med i det populära gänget i skolan?"
Jag blev helt stum och kunde inte få ut ett ända ord. Milla såg ut som om hon skulle tappa hakan. Bokstavligen. Jag har nog aldrig sätt henne gapa så mycket med hennes lilla mun.
"Är det verkligen sant?" sa Lollo förvånande.
"Jaa" sa Wilma, Issa och Rosa i kör.
"Filippa och Lollo vi drar. Vi sover hos mig för om jag stannar här en sekund till kommer jag spy på dom där tre." sa Milla och pekade på Wilma, Issa och Rosa.
Lollo reste sig upp och följde efter Milla. Men jag kunde inte resa mig upp, eller prata för den delen jag var som fastklistrad för att jag var så chockad. Men tillslut satte jag hårt ner mitt glas i bordet så att vattnet åkte ut och sa:
"Fy fan va falskt!" Sen gick jag efter Lollo och Milla ut i hallen. Bakom mig hörde jag Rosa säga:
"Det kanske inte var så smart att berätta det för dom."
Nej, det var fan inte smart tänkte jag för mig själv medan jag satte på mig skorna. Sen gick jag, Lollo och Milla ut gråtandes i armkrok. Under hela vägen hem till Milla så sa vi inget, vi bara gick tillsammans och grät.
------------------------------------------
Kanske ett lite mer händelserikt kapitel än det förra! Jag hoppas att ni gillade det! Glöm inte att rösta!
Kram❤️