~ The Lost Princess ~

~ Charles Perspektiv ~

Flickan med de yviga blonda håret lyckas springa i samma takt, det är förvånande då det inte är så lätt för många att springa i samma takt som mig. Min andning är ansträngd och tung. Flickan tittar på mig oskyldigt som om hon inte vet vad som händer. Och jag förmodar att hon inte har det heller, hon är ju trots allt bara 8 år. Men varför skulle någon vilja ha en 8-årig flicka hämtad? Kungen och drottningen har ingen dotter, och inte dem i adeln som är under dem. Så varför henne? Jag menar... Även om hon är adelsbarn kan hon inte vara alltför viktig, om man krävde hög lösensumma för henne skulle det även vara mindre än min betalning. Jag kollar snabbt ner på flickan, hennes ljusa blonda hår har fallit ur flätan och hennes en gång vita sammets-klänning är blöt och täckt av blod nere vid marken. Men varför blod? Det finns inget blod på marken här. Jag stannar tvärt, hon åker framåt med fötterna och jag fångar henne enkelt. Hon säger tack och jag muttrar något till svars. Jag har egentligen ingen aning om just precis vad jag muttrade, men det fick henne att ställa sig upp. Jag hör tunga rustningar sakta komma närmare men jag har svårigheter att urskilja precis från var. Plötsligt pekar flickan på 2 olika gångar.

"Huh?" muttrar jag till och sneglar på henne fundersamt, Hon fnissar till och säger med mjuk och oskyldig röst.

"De kommer från de hållen, det var väl därför vi stannade?" sa hon och pekade mot 2 tunnlar rakt framför oss.

"Vi gömmer oss bakom den pelaren" Jag nickar mot en rund stenpelare som står ett par meter från tunnlen där dem kommer ifrån.

"Okej vi gör så" sa hon och tittar konstigt på mig men skakar sedan lätt på axlarna. Jag går med facklan i ett stadigt grepp, svärdet gömt tätt innanför jackan och den mystiska okända flickan i handen. Vi hade kunnat gå tillbaka, men då hade jag misslyckats med mitt uppdrag. Jag släpper flickan och drar fram svärdet ur skidan. Flickan som nu har slutat kolla på mig kollar nu bara på svärdet. Hon verkar inte rädd men hon kollar på svärdet med en slags förundrande blick, hennes ögon är stora som porslinsfat, hon smyger fram en kniv från sin klännings-ärm. Hon hade kunnat knivhakade mig när hon ville. Varför hade hon inte det? Jag kidnappade henne, vet hon ens om det? Det kanske hon inte gör det kanske är det? Eller, hur eller hur har vi har gett oss in på ett riktigt äventyr här vare sig vi var redo eller inte.