Skidsex del 1

7. Ont. Mest i hjärtat.

Hon ser extremt chockad ut! Men den förvånad minen förvandlas snabbt till en arg min.
-ÄR DET DETTA NI GÖR HÄR UPPE? VA? VA!?
-Nä asså- asså nä, inte precis... säger jag försvarande
-NI KAN INTE DELA RUM LÄNGRE! JAG VISSTE DET, JAG VISSTE ATT DETTA SKULLE HÄNDA! skriker hon och går ner för trappan.
Jag och Noah står mitt emot varandra med några centimeters avstånd. Vi tittar lite snabbt på varandra och ingen av oss vet vad vi ska göra eller säga. Awkward.
-Jaha, säger Noah och tittar på sitt gips.
-Jag vill inte sova ifrån dig, utbrister jag och kastar mig runt Noah's hals.
Han stönar till av revbenen som jag trycker mig emot. Men han kramar tillbaka.
-Inte jag heller, jag vill sova med dig i min famn och känna dina andetag. säger han och tittar in i mina glansiga bruna ögon.
-Jag kommer inte kunna somna utan dina hjärtslag mot mitt öra, snyftar jag och lägger kinden mot hans hjärta.

Vi står och håller om varandra en liten stund. Det känns skönt. Jag lyssnar på hans hjärtslag , *dunck-dunck* *dunck-dunck* *dunck-du... *dunck*. Hans hjärta låter konstigt och Noah släpper greppet runt mig och jag får hela hans vikt i min famn, jag lägger honom mot sängen.
-Noah? NOAH!? NOAH VAD GÖR DU?!
-MAMMAAAA! ropar jag och gråter hysteriskt
Mamma och Erik kommer springandes upp för trappan och får syn på Noah som ser alldeles livlös ut. Mamma ringer 112 och Erik försöker få rätt på hans hjärta. Jag får panik, jag vet inte vad man ska göra, jag kan inte hjälpa honom. Det är mitt fel. Jag måste ha skadat honom. Det är mammas fel. Hon gjorde honom ledsen, krossa hjärtat.
Ambulansen kommer på 15min, de var i närheten, thank god.
Hans hjärta dunkar så han är inte död, det slår fel, andningen är fel. Allt är fel.
Noah läggs på en säng som åker in i en bil. Jag sitter på golvet i vårt sovrum, jag vet inte vad jag ska ta vägen. Tanken att inte ha Noah här får mitt hjärta att krampa, det gör ont och tårarna klämmer sig ut, jag har snart slut på tårar.
Mamma drar med mig ut till bilen, jag bara gör som hon säger och vi kör lite för snabbt längs vägen bakom ambulansen, det är ju faktiskt akut.
Väl inne på sjukhuset är Noah redan borta och ska röntgas och opereras. Vet dock inte i vilken ordning.
En läkare kommer ut till oss efter 2h sittandes i ett gult och slitet väntrum.
Hon förklara att Noah har indre blödningar som blivit större och som de måste försöka få stopp på. Det kommer ta lång tid så borde åka hem. De ringer lite innan operationen är klar.
Vi åker hem, ingen pratar, alla pratar, jag lyssnar inte, jag pratar inte.
Mamma och Erik går och lägger sig och somnar snabbt. Mamma har tjatat på mig, samma ord hela tiden "är du okej?" Samma svar hela tiden "ja" även om jag inte är det. Svarar man nej kommer alltid följdfrågor, de som är jobbiga och man inte vill svara på, de som låter ungefär såhär, "varför inte?" Svaret som blir "vet inte" eftersom man ångrar att man inte bara sa "ja".

Jag tittar på den fint bäddade sängen. Jag vill inte lägga mig i den.
Istället tar jag av mig alla kläder och drar på den smått svett luktande tröjan vi strulade och hade lite början på sex i. Den luktar Noah och går nästan till mina knän. Jag känner mig varm och obekväm.
Jag bestämmer mig för att tassa ner för trapporna. Den knarrar inte, till och med trappan vet att något är fel, jag vet hur du känner bruna glansiga trappa.
Jag kliver i mina tjocka vinter boots. Jag öppnar dörren och kliver ut ur stugan ut på den snötäckta terassen. Det är mört och kallt. Det är mörkt och vindstilla. Jag klättrar över trä räcket och landar i den decimeter höga och mjuka snön. Jag går en bit bort och dunsar ner i snön, ligger med armarna vid sidorna och andas tyst, tyst med blicken upp på de miljontals starka stjärnorna som glittrar mer än Snön då solen dansar på den vita ytan.
I början var det kallt, nu känner jag inget, inget på utsidan. Allt finns på insidan, smärtan, det gör ont, bara konstant ont. Jag är inte ledsen. Det gör bara ont, ont i hela kroppen, mest i hjärtat. Ont.

Jag vet inte vad klockan är, men när jag väl tittar på mobilen då solens ljus börjar smyga sig fram visar klockan 6. Jag tror klockan var 3 på natten när jag gick ut.
Det är svårt att ta sig upp, jag känner inte min kropp och jag är alldeles blå. Det slutar med att jag får dra mig fram i snön och nästan rullar över räcket och hasar in i stugan bort mot trappan, upp för trappan, in till badrummet, på med badkars vattnet, av med skorna som geggat ner ett spår efter sig, av med kläderna, ner i det varma badet och så tystnad.
Jag ligger i badet några timmar och bara myser i ensamheten. Det känns bättre, som om det kommer bli bra.
Ni kanske undrar varför jag mår SÅ dåligt som jag gör. Man brukar säga att tonåringar inte kan känna äkta kärlek. Och speciellt inte på sån kort tid. Men jag älskar honom så sjukt mycket! Hela min kropp och själ bara älskar Noah Winchester! Det går knappt att förklara om man inte kan relatera.
Jag kan höra mamma och Erik på undervåningen. Jag kan höra mammas mobil ringa. Jag hör att hon pratar men kan inte urskilja några ord.
Jag kliver ur badet och vinglar fram till handdukstället och drar en stor vit handduk runt min kropp. Tassar tyst ut ur badrummet och in till min garderob. Jag dra på ett par svarta mjukisbyxor och en rosa hoodie med ett brittiskt tryck. Jag tittar på mig själv i spegeln. Mitt hår är ruffsigt och lite tovigt. Jag har rester av mascara under ögonen och är alldeles blek i ansiktet. Jag ser trött och hemsk ut. Jag sätter mig på golvet och drar fram min sminkväska och börjar sminka fram lite mer färger i ansiktet. Foundation, bronser, rouge och conturing. Jag ser ut som mig själv igen, den glada och livfulla jag.

-Ivy! hör jag mamma ropa från nedervåningen.
Jag går ner för trappan. Mamma står och drar på ytterkläderna.
-Skynda dig Ivy! Erik värmer upp bilen, han kan ju vakna när som sa dem.
Jag blir chockad. Och över lycklig! Han kommer bli bra! Finaste Noah! Åhh!
Jag kastar på mig jackan och knyter inte bootsen, bara springer ut.
Jag sitter alldeles peppad i baksätet. Vad ska jag säga? Ska jag krama honom även om Mamma och Erik är där? Ja, ja nu spelar det ingen roll vad de tycker.
Hoppas han kommer ihåg mig, för på filmer händer det att du tappar bort saker ifrån närminnet. Ska jag börja med att säga hej?
Alla tre små springer in till kliniken och fram till receptionen
-Är Noah Winchester ute ännu? säger jag och mamma i mun.
-Mm, ja, ja han är i rum 3c . Det är korridoren snett till vänster. säger sköterskan
Vi tackar och går mot rummet. Jag går in först. Han ser ut att sova. Ögon locken stängda. Han har en sjukhus "klänning" (?) på sig och ett täcke över halva sig. När jag går närmare och står precis bredvid honom ser jag att de rakat bort ett ca 5cm långt jack i hans hår på höger sida. Det ser faktiskt lite coolt ut.
Mamma och Erik står en bit bort och ser på oss.
-Ivy? kvider Noah till tyst.
-Ja! utbrister jag och ler stort mot honom.
-Ska vi ha sex? säger han tyst och ler med ögonen fortfarande stängda.
Mamma tittar lite skeptiskt på oss, hon lyckades nog snappa upp vad vi sa hehe.
-Sen, viska jag tillbaka.
Jag böjer mig över honom och kysser hans bleka läppar.
-Vi säger till läkaren att han är vaken, säger mamma och Erik medan de är påväg ut ur rummet.
Noah öppnar ögonen, kisar mot mig och sen dörröppningen.
-Stäng dörren.
-okej? svara jag frågande och stänger den.
Han tar tag i min arm och drar mig nära sängen. Jag sätter mig på kanten. Han drar handen innanför min tröja och känner på mig och min värme
-Jag saknade dig. Även om du var i mina drömmar under operationerna.
-Jag sakna dig så mycket att det gjorde ont! säger jag och börjar gråta.
-Jag visste inte om du skulle klara dig Noah, snyftar jag lägger pannan mot hans bröst.
-Finaste. Ja är här nu. Här med dig, säger Noah och stryker mig över huvudet.

Semestern blev ju absolut inte som jag tänkt! Både bra och dåligt antar jag... Att träffa Noah var fantastisk! Att han nästan dog vart ju mindre bra.
När vi skulle åka hem fick Noah åka helikopter hela vägen till Lunds sjukhus, för det är Sveriges bästa. Jag satt extremt uttråkad i en bil i 16h. Yeayh.
Jag och Noah är fortfarande ihop. Vi skypar ofta, träffas på lov och till och med på helger även om det är långt emellan oss. Jag ska eventuellt flytta ner till Skåne nästa år. Vi får väl se hur det går ;)

Här tog denna skidresan slut! 1vecka som jag sa.😊
Kommentera om ni vill att jag gör en del 2 i framtiden! Då kommer det handla om Noah och Ivy i underbara Skåne och när de bor tillsammans bla bla bla😉🌸