All over the world

Kapitel 20

•Några månader senare den 24 december (dem i England firar ju dagen efter så förlåt om det kommer vara förvirrande) Jades pers•
Jag såg allt. London. Vackra London.
- Ursäkta mig, sa en röst bakom mig. Jag stod mitt i gaten från planet. Det var konstigt att höra brittisk engelska då senaste gången var för 2 månader då jag varit i Paris med killarna och dem andra tjejerna.
- Jade!! Min storebrors röst avbröt mina tankar. Jag gick snabbt ut genom gaten och där stod Harry och Louis. Jag sprang fram och kramade dem. Några tjejer tittade lite på killarna.
- Hur mår du? frågade Harry och vi avslutade kramen.
- Bara bra, svarade jag. Vart är tjejerna?
- Kunde inte, svarade Louis.
- Förresten vet du, Louis har hittat en ny tjej, sa Harry glatt. Louis rodnade lite.
- Har du? Frågade jag och hoppade nästan jämfota. För något år sedan så gjorde han flickvän Ellinor slut •Det är inte sant•.
- Hon heter Lissie, sa Louis och rodnade.

Jag ringde på Perries dörr. Jag hade lämnat mitt bagage hemma. Hennes fostermamma var det som öppnade. Hennes riktiga föräldrar slog henne så hon hamnade här hos. Och nu så hamnade hon här hos ett par som hette Leah och David. Dem har två stora barn som inte bodde hemma ens då när Perrie kom hit för 10 år sedan. Lena sken upp när hon såg att det var jag.
- Hej Jade, Perrie är där uppe. Jag började gå upp för trappan och Leah försvann in i köket. När jag stod utanför Perries stängda dörren hörde jag snyftningar innanför dörren. Varför grät Perrie? Hon bar en stark tjej. Vad hade kunnat såra henne. Min nyfikenhet tog över och jag öppnade dörren långsamt. Perrie satt i sin säng i onepize •vet ej hur det stavas• med en kudde på magen och grät. När hon såg mig så lös hennes ögon inte som dem brukade, hon såg mer ut att behöva hjälp.
- Vad är det, Perrie? frågade jag.
- Lova att inte bli arg, sa Perrie.
- Varför skulle jag? frågade jag och satte mig på sängkanten.
- Jag kan inte prata om det med Felix, sa Perrie.
- Men kom igen, vad är det? frågade jag och blev mer och mer nyfiken.
- Jag är gravid i andra månade, alltså Felix är pappan men jag vet inte hur jag ska säga det, sa Perrie.
- Ring honom, sa jag bestämt och tog Perries mobil från nattduksbordet och gav henne den. Hon gick in på kontakter och tog fram Felix nummer.
• Felix perspektiv•
Klockan var runt halv 4 när min mobil ringde. Jag gick in i mitt rum då jag såg det var Perrie.
- Felix, svarade jag snabbt.
- Hej det är Perrie, sa Perrie i andra änden.
- God jul, sa jag och satte mig på min säng.
- Tack detsamma, sa hon.
- Ville du något, sa jag.
- Ja, sa Perrie och hennes röst lät plötsligt gråtfärdig.
- Vad, sa jag.
Hon tog ett djupt andetag sedan sa hon en sak som skulle ändra mitt liv men det visste jag inte då:
- Jag är gravid i andra månaden.
- Ärligt? sa jag. Perrie gör inte abort, snälla.
- Jag tror inte ens jag kan det, sa hon och mitt hjärta var fyllt med glädje.
- Bra för jag skulle inte låta dig göra det. men jag kommer snart till England och då kan vi prata om det.
- Ja, sa hon det kan vi.
•••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••
Slut!! Det kommer prologer och tackord.