Kapitel 8

256 5 0
                                    

FÖRLÅT FÖR DÅLIG UPPDATERING HAR INTE ORKAT GÖRA ETT KAPITEL

------------------
Milla Milla, hörde jag någon viska. Det var mamma. När jag öppnade ögonen så var det vitt överallt.

- Var är vi, frågade jag med en trött röst.

- Vi är fortfarande på sjukhuset, sa mamma medan hon drack i sin mugg med kaffe.

Jag satte mig upp i fåtöljen jag hade somnat i. Jag gned knytnävarna i ögonen för att ta bort öggongägget.

- Hur mår dom, frågade jag mamma oroligt medan jag kollade på My som låg där som om hon bara sover.

- Det är fortfarande illa för dom, sa hon och tog en klunk av kaffet.

Jag kollade runt och såg att det var något som var där när jag somnade och som inte fanns där nu.

- Var är Ogge någonstans, frågade jag och fick runt i rummet.

- Jag sa åt honom att åka hem för han var så trött, sa hon och satte sig i fåtöljen jag hade sovit i.

-3 timmar efter-

Jag hade somnat igen men nu vaknade jag av något helt annat.

Jag öppnade ögonen och såg att mamma grät. Jag gick till mamma och satte mig bredvid henne och kramade henne.

- Vad är det mamma, frågade jag och det kändes som om jag skulle börja gråta men jag vet inte varför.

- A..G..U..S..T, sa hon med en hackig röst.

Jag kollade på Agust men han var inte där.

- Var är Agust, frågade jag mamma snabbt och kände att jag snart skulle börja gråta.

- Han han han han, sa mamma och stammade.

- vad är han, sa jag och började snart bli arg.

- Han är död, sa mamma och brast ut i gråt.

Jag gick fram till mamma och kramade henne medan jag började gråta. Jag tog upp mobilen och slog in Ogges nummer.

- Hej hur är det gumman, frågade han när han svarade.

Jag kunde inte förklara utan det var bara skönt att höra hanns röst.

- Milla Milla, frågade Ogge i mobilen.

Livet går snabbt!Where stories live. Discover now