Mer än vad du ser

Prolog

Självklart har jag tappat min mobil, i asfalten dessutom. Mitt på vägen föll den bara ur fickan och jag upptäckte det inte förren bilen hade kört över den.
Ingenting av telefonen klarade sig, ingenting var sparat.

När jag berättade för mamma och pappa att min mobil boktsavligen gick i tusen bitar vart dem inte särskilt glada direkt.

Jag har nu varit utan mobil i en vecka och väntar på att mamma och pappa ska skaffa en ny till mig. För jag behöver en mobil. Det vet dem även fast dem helst inte vill ge mig en ny då jag typ sabbat 4 under seneaste månaden.

Jag är påväg hem från skolan där jag nästan springer fram längs vägkanten.
Mamma sa imorse att mobilen borde komma idag medan jag är i skolan och att vara utan mobil i en vecka har inte varit särskilt kul.

När jag äntligen når fram till huset sliter jag upp dörren och ropar efter pappa mellan mina flåsande andetag.

"Pappa, har den kommit än?"

I och för sig så har jag faktiskt frågat samma fråga ända sedan dem beställde den nya mobilen.
Mer än så behöver jag inte säga innan jag hör pappa skratta från vardagsrummet.
Ett leende pryder mina läppar då han inte skulle ha skrattat om den inte kommit än.

Snabbt drar jag av mig skor och jacka innan jag nästan skuttar fram till dörrkarmen in till vardagsrummet. Där stannar jag och kållar på pappa i soffan med ett fånigt stort flin mitt i ansiktet.

Pappa vänder lungt huvudet åt mitt håll medans hans skratt tystar lite.

"Den ligger inne på ditt rum, vi får lägga in alla telefonnummer innan du gör något annat med den"

Han hinner inte säga mer än det första innan jag kutat iväg bort mot trappan.
Dock hör jag hans röst hela vägen.

Som pappa sa så ligger asken med min nya telefon på sängen och jag försöker nästan desperat tysta lyckan som sprids i mig.
Efter att ha frågat om att få låna andras telefoner i en hel vecka så är det till en stor lättnad att äntligen ha en egen.

Med så lugna steg jag kan går jag fram till sängen och plockar upp asken. Jag tar ett djupt andetag innan jag öppnar den.
Herregud, jag beter mig som om jag förbereder mig på världens bästa händelse.

Asken är tom.

På riktigt!!?

"PAPPA!!!!!!!!!!"

Med snabba steg rör jag mig nerför trappen mot hallen där jag finner en skrattande pappa.

"Du får ta det lite lungt. Trodde du verkligen att vi bara skulle ge dig den? Herregud Elias, du hade varit så ivrig att den åkt i golvet när du öppnat asken" skrattar han fram och jag kan inte göra annat än stirra på honom.

"Vart. Är. Min. Mobil?" Jag yttrar orden strängt, nästan hotande och hans skratt sänks men flinet är kvar.

"Jag vet inte. Du får se imorgon"

"IMORGON??!!"

Han bara skrattar åt mig.

"Ja, om du är snäll. Annars kan det ta längre tid"

Med en suck springer jag upp på mitt rum, smäller igen dörren och slänger mig i sänger medans en högldudd suck lämnar min mun.

Efter några minuter av liggande i sängen och bara vänta på att dagen ska försvinna kommer pappa in i rummet och kastar något på sängen.

"Här har du, var bara försiktig med den" suckar han innan jag kastar mig mot min nya telefon som numera ligger brevid mig i sängen.
Pappa lämnar rummet och stänger dörren efter sig.

När jag startar mobilen känner jag mig så sjukt lättad, nu behöver jag bara lägga in mina kontakter.
Så jag öppnar kontaktlistan men något är fel, det finns redan en kontakt inskriven på mobilen och namnet som står på numret är bara två frågetecken.

Jag struntar först i det och försöker ta bort den, men det går inte ens att blocka.
Bra. Jag har fått en ny mobil för typ 3 sekunder sedan och den funkar redan inte. Bra!

Jag ignorerar nummret och skriver in mina kontakter innan jag går tillbaka till nummret och klickar in på det.

🔹🔸🔹🔸🔹🔸🔹🔸🔹🔸🔹🔸🔹🔸🔹

Hallå! Kul att någon hittat min bok😊

Det här är den första boken jag faktiskt lägger upp. Dem andra kapitlena är bättre, jag lovar.

Just denna har kanske lite dåliga skämt och är inte alls som dem andra böcker jag skrivit men inte lagt upp, men det får vara så😁

Ja, den innehåller kanske ganska många smiles bara för att jag kan.

Annars så hoppas jag att ni gillar den!