Mer än vad du ser

42

Jag vaknar av att ett par händer skakar om mina axlar.
Envis och trött som jag är muttrar jag bara något surt och drar upp täcket högre upp över mig.
Jag försöker slappna av när jag hör en djup suck innan täcket dras av från mig vilket får mig att skrika rätt ut och komma upp i sittande ställning.
Jag möts av en skrattande Linus som står vid fotändan av sängen med täcket i händerna.

Det är inte förrens nu jag kommer på att jag är hemma hos Linus och vad som hände igår.
Snabbt tar jag fram mobilen och kollar på klockan.
12:31
Jag missade hans tid på halv fyra.
Jag suckar tungt innan jag letar upp något att ta på sig för dagen.
Hela tiden känner jag Linus blickar i nacken.
"Sov du över min tid kanske?" retas han medan jag krånglar medan knapparna på en rödrutig skjorta jag letat upp ur väskan.
"Nej, jag bara flyttade den lite!" kontrar jag och börjar dra på mig ett par ljusblå jeansshorts.
"Flyttade den för att du inte ville vakna tidigt?" Retas han och jag himlar med ögonen.
"Kanske" är det enda jag yttrar tillbaka vilket får honom att flinandes skratta innan vi tillsammans rör oss ner mot köket.

"Sååå, vad var det du gjorde imorse då?" Yttrar jag medan jag sätter mig på en av stolarna vid köksbordet och Linus plockar fram lite frukost till mig då jag antar att han redan ätit.
"Lite grejer med pappa bara" svara han och jag ger mig där.
Jag vill inte fråga ut honom det första jag gör på morgonen, då kommer hela dagen sluta dåligt.

Linus kommer fram till mig med en ostmacka och lite juice.
Jag ser äcklat ner på ostmackan och sedan upp på Linus.
"Du får ingen skinka om du tror det! Och förresten så fick du mig att prova dina morotsspankakor!" yttrar han stolt och jag suckar djupt innan jag tar upp mackan och börjar äta.
Blä...

"Nu då?" frågar jag när vi kommit upp på hans rum igen. Vi sitter som vi gjorde igår, fast ombytta platser så jag sitter i sängen och Linus omvänt i soffan.
Han rycker på axlarna till svar och ser sig lite om i rummet, troligtvis för att hitta något att göra.
Jag tar min chans att kolla in honom igen, han är så vacker. Han har idag väldigt svala kläder, kan jag förstå då det är riktigt varmt i huset.
Han har på sig likt mig en skjorta fast hans är dock helvit och ljusblå korta shorts. Hans kläder liknar mina riktigt mycket, om man räknar bort att hans tröja är vit och att har har på sig den där gråa kepsen igen.
Han ser så gullig ut i den, allra helst i hans mössa. Sättet hans hår hänger lite nedanför är det bästa jag sett.
Innan jag ens märker det vänder han sin blick mot min och jag kollar in i dem djupa ljusgröna ögonen som en rik man ser på ett pris med alldeles för hög pengasumma.
Så underbara, djupa, vackra, perfekta, allt som är bra.
Man brukar säga att en bild säger mer än tusen ord, en bild på hans ögon skulle säga mer än en biljon ord.

Vänta va?!

Jag sitter och sspanar in en kille, inte nog med det!
Jag sitter och spanar in Linus?!
Gillar jag honom?
Ja!

Jag har aldrig riktigt varit intresserad av killar innan så varför skulle jag vara det nu?
Inte vet jag, men det är något med Linus som gör att jag bara vill ha mer av honom, hålla om honom.
Vänta va!?

Tillbaka till nuet!
"ELIAS?!" Nästan skriker Linus på mig. Jag var visst lite för upptagen med hans ögon att jag inte märkte hur han satt sig i sängen framför mig och skakar om mina axlar som imorse när han väckte mig.
Jag börjar blinka med ögonen och försöker förstå vad det är som har hänt.
"Ja, vad är det?" yttrar jag och kollar honom i ögonen.
"Du bara typ försvann helt, jag vart bara lite orolig" yttrar han ängsligt och backar undan lite.
"Är du okej?" Frågar jag försiktigt då han sitter i skräddarställning och kollar ner i sitt knä.
Hans blick vänds upp mot mig och jag kan redan se hur hans ögon är blanka.
"Klart som fan att jag inte är okej!! Du har bara setat där och stirrat ut i tomma intet i en hel jävla kvart. Fattar du inte hur orolig jag blev eller!!" skriker han och jag känner redan en sorts skuld, men satt jag verkligen stilla i 15 minuter? Låter inte riktigt rimligt om du frågar mig.
Linus vänder ner blicken i knät igen och jag kan se hur en ensam tår rinner ner för hans kind.
Genast blir jag orolig för honom och hoppar närmare.
Försiktigt lägger jag mina armar runt honom och försöker få honom att lugna sig.
"Det är ingen fara, jag vart bara lite distraherad" yttrar jag försiktigt men han skakar bara på huvudet.
"Shhh jag är okej, du är okej, det är bra" fortsätter jag och känner hur han kramar om mig ännu lite hårdare.

"Shhh"
Jag fortsätter trösta honom så gott det går men det tar nog hela 20 minuter att få honom lugn igen.
Något är fel! Men vad?

När hans snyftningar nästan inte ens görs längre och han verkar ha lugnat ner sig drar jag bak honom för att se honom i ögonen.
"Allt är bra nu, okej?" Yttrar jag försäkrande och han tvekar lite innan han nickar och jag drar in honom i ännu en kram.

"Har det hänt något?" yttrar jag försiktigt och han drar sig lite ur kramen för att möta min blick med en förvirrad.
"Jag menar, något annat?"
Han biter sig lite i läppen innan han skakar på huvudet och lutar sig in för ännu en kram.
Villigt håller jag om honom, han är så mysig.
Han är så liten och gosig, jag vill bara krama om honom som en nallebjörn.

Vi bestemmde oss för att spela spel, han på sin dator och jag på min platta som jag tagit med.
Det är ganska kul att spela med honom, om man bortser från det faktum att det går sämst för mig.
Men är Linus glad, så är jag glad.

🔹🔸🔹🔸🔹🔸🔹🔸🔹🔸🔹🔸🔹🔸🔹🔸🔹🔸🔹🔸🔹🔸🔹

Förslåt förslåt förlåt för min dåliga uppdatering, kommer bli bättre!! 😊😅