Are We Even?

Kapitel 5

Älskar den bilden😂👆
-------
Jag och Ari fortsatte att prata och skratta hela kvällen. Vid midnatt fick vi och la oss, men jag kunde inte sova. Jag låg uppe och tänkte på hur den skulle bli imorgon. Tänk om jag var sämre än alla andra? Tänk om någon annan, som Andromeda, fick reda på min hemlighet? Vad skulle hända då? I och för sig så skulle jag lätt kunna besegra vilken halvgud som helst, men alla tillsammans visste jag inte om jag skulle klara. Så fortsatte jag att tänka tills jag somnade.
-------
Jag vaknade av att Ariadne ruskade om mig. Jag öppnade långsamt ögonen och såg på henne med plågad blick. Hon bara skrattade. Jag stönade och sparkade av mig täcket. Jag fick utan ett ord in i badrummet och duschade, gick på toa, fixade mitt hår och mitt smink. Jag satte på min foundation, concealer, puder, svart ögonskugga, kajal, eyeliner, mascara och mörkt läppglans. Sminket fick mina guldbruna ögon att se gigantiska ut. Jag gick ut igen och gick in i min garderob. Jag tog på mig shorts och linne, mina älskade skinnstövlar och ett halsband med svarta diamanter på. När jag var klar gick jag ut till Ari.

"Du har spjutkastning med Jason som första lektion", sa hon och log.

Jag nickade och vi gick ut. På vägen ner mötte vi Medusa, Helena och Daphne. Vi följde utan ett ord varandra till skolan. Alla stirrade på mig. Jag var ny och så, men seriöst.

"Varför stirrar alla på mig?", viskade jag till Ari.

"Du är ny, och ingen vet vilken förälder du har. Även om du har två", sa hon tyst. "Det får dem att bli nyfikna".

Jag följde med dem en stund, men sen gick jag och Jason till arenan. Vi småpratade lite och jag kom fram till att han var riktigt trevlig. Han var den enda av dem som inte verkat bli illa till mods när jag berättat om min släkt. Eftersom gudar inte hade DNA så var vi tekniskt sätt inte släkt, men typ. Iallafall så var Jason riktigt trevligt sällskap, och vi fortsatte prata tills lektionen började. Läraren var en man i trettiofemåldern med kort brunt skägg, brunt hår och bruna ögon.

"Välkommen, Roxelle Joyeux, till spjutkastningen. Jag är Ajax Allen, Ares son och jag undervisar i spjutkastning (no shit sherlock). Först vill du kanske presentera dig för klassen?", sa han och såg menande på mig.

"Ja, okej. Mitt namn är Roxelle, jag är Afrodites dotter och har en naturlig fallenhet för vapen och det är därför jag är här. Igår slog jag en av Athenas döttrar i strid och sköt mitt i prick med pil och båge på första försöket, så tro inte att jag är här av en slump", sa jag uttråkat och såg på dem andra. De flesta stirrade. Jason log. Ajax såg uttråkad ut. Jag flinade.

"Då så. Jason, du kan väl visa Roxelle grunderna så får vi se hur det går", sa Mr. Allen.

Jason nickade och gjorde en gest som visade att jag skulle följa med. Han gick och jag följde efter. Han tog ett långt, smalt spjut.

"Först måste du rensa dina tankar", sa han koncentrerat. "Sen måste du ta ett djupt andetag, sikta, andas ut och... Kasta", sa han, och lastade nästan mitt i prick. Han log nöjt. "Din tur, Rox".

Jag tog ett likadant spjut, och förde det över huvudet i kastpositionen. Jag tog ett andetag, siktade, andades ut och kastade. Jag träffade mitten. Jason såg helt paff ut.

"H-hur lyckades du... Med att träffa?", stammade han fram. "Jag är en av de bästa i hela skolan, och du slår mig direkt. Jag fattar att ditt gudablod hjälper, men det här är löjligt. Kanske om du hade varit Ares eller Athenas dotter, men Zeus och Afrodite? Hur bra är du på allt annat?"

"Ta det lugnt Jason. Andas. Jag är fullblodsgudinna, vilket självklart för mig starkare än halvgudar. Jag har testat bågskytte också, och jag träffade mitt i prick direkt. Jag tror att det är från Zeus sida. Eller vad tror du?", sa jag i ett försök att lugna honom.