Den Mystiska Tom Riddle

Kapitel 2 2 år senare

Will satt som vanligt i matsalen tillsammans med Tom. De satt och pratade om hur dum Peter Falklöv var. De satt och skrattade. Will hade aldrig haft en vän förut. En vän som hon kunde skratta med. Tom antog henne fortfarande inte som en vän. Efter de 2 åren de känt varandra. Några dagar senare låg Will i sitt rum och tänkte på sin födelsedag. Hon skulle fylla 11 om 2 veckor. Hon fyllde år den 14 Maj. Hon visste att Tom inte skulle gratta henne. Men hon struntade i det. Som vanligt var det bara personalen och några få barn som grattade henne. Men hon struntade helt i det. Den 14 Maj vaknade Will av att Alice Halm hade kommit in på hennes rum.
- Grattis på födelsedagen! Sa hon och log.
- Tack! Sa Will.
- Här har du dina presenter! Sa Alice och kastade ner 7 presenter på golvet.
- Tack! Sa Will igen.
Alice stängde dörren och Will började genast kolla igenom sina presenter. Förra året hade hon fått 5 presenter. Hon öppnade det första paketet. Det var ett paket från Fatima. Det var en bok. Den hette "Klara's underbara värld". Will la den på sängen och tittade ivrigt från vilka personer resten av paketen kom från. Det andra paketet kom från en tjej som hade sitt rum precis bredvid Will's. Hon heter Yill Artener. Hon öppnade 5 paket till. Hon hade hittills fått en bok av Fatima, ett fint ljus av Yill, en röd klänning som var lite för stor av Grace, Ett vackert diadem av äkta guld av Filippa, en grön monster-mask av Erik och ett rit-kit av Elizabeth. Men hon hade bara ögon för den sjunde presenten. Det stod nämligen på en skrynklig lapp: "Av Din vän Tom Riddle". Will blev genast glad när hon läst lappen. Så Tom accepterade henne äntligen som en vän? Hon kunde bara inte tro det. Ivrig av glädje öppnade hon presenten. Det var en svart utomhus-rock av läder. Det fanns ett till litet meddelande från Tom. Det stod: "Kommer du ihåg när du tyckte att jag hade för lite kläder på mig utomhus? Ja, här har du en rock. Eftersom du inte tycker om att frysa". Hon log vid meddelandet. Tom kom ihåg när de var utomhus och hon frågade varför han hade så lite kläder. Även om det var så länge sen. Han måste ha sparat det minnet. Som ett viktigt minne. Tom hade fått reda på att hennes gamla jacka hade gått sönder. Hon tittade ut genom fönstret. Sen tittade hon på termometern. 3 grader. Det var ganska kallt för att vara Maj. Hon stoppade ner alla presenterna i en låda i hennes skåp. Sedan klädde hon på sig och gick ner för lunch. Hon tog lite mat och satte sig bredvid Tom.
- Tack! Sa hon.
- Vadå tack? Sa Tom och slutade peta på sin mat.
- Tack för rocken! Sa hon.
- Jaha, det! Sa Tom.
Det blev en lång tystnad då Tom petade sin mat och Will åt långsamt.
- Så....vi....vi är......vänner..nu? Sa Will till slut och låtsades som om det var matens fel att hon stammade.
- Ja, på sätt och vis! Sa Tom.
- Okej! Sa Will och försökte att inte låta upphetsad.
Det blev en lång tystnad igen som avbröts av att de hörde en knackning på fönstret. Will tittade på fönstret och stirrade länge. Där satt nämligen en grå uggla med ett brev virat runt foten. Ugglan stirrade på Will. Hon log. Hon förstod att det var ett Hogwarts-brev. Hon hade så länge väntat på det. Hon hade nästan glömt bort att det skulle komma. Hon gick glatt fram till fönstret och öppnade det. Hon tog brevet från ugglan. Hon vinkade åt den att sticka. Men den gjorde inte det. Hon stirrade på den. Sedan förstod hon att den ville ha en belöning. Hon gick till sin tallrik och plockade upp en kyckling-bit som hon sedan gav till ugglan. Ugglan flög iväg och Will satte sig glatt på sin plats igen.
- Vad var det där om? Sa Tom och stirrade på Will's brev.
- Du minns när jag sa att du var en trollkarl, va? Sa Will.
Tom nickade långsamt.
- Ja, här är beviset!
Will öppnade brevet och läste tyst för Tom vad som stod.

Käre Mrs Phironde,
Vi har med nöjet att meddela er att ni har tilldelats en plats vid Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Härmed bifogas en lista på alla böcker och all utrustning som behövs.

Terminen börjar den 1 Sebtember. Vi förväntar oss er uggla senast den 31 Juli.
Er tillgivna
Albus Dumbledore
Biträdande rektor

Tom stirrade på brevet ett tag. Will förstod att han läste om det som Will sa faktiskt stod på brevet.
- Du kommer också att få ett! Viskade Will och log mot Tom.
- Det får vi se! Sa han.
Will förstod att han fortfarande inte trodde på henne.

Några månader senare var Will påväg ner till frukosten. När hon stannade för att stirra på en man som stod framför henne med en resemantel över axlarna. Han stirrade på henne genom ett par halvmåns formade glasögon. Hon förstod att det var Albus Dumbledore. Hon hade sett honom på bild förut. De stirrade på varandra ett tag. Sedan började Albus Dumbledore att prata:
- Kan du tala om för mig, kära häxa, var Tom Riddle är? Om du vet?
Will svarade inte på ett tag. Sedan tog hon till modet.
- Tom? Ja, han är min vän! Jag vet vart han är!
Hon gick ner för trappan till frukosten med Albus Dumbledore hack i häl. Hon gick in i frukost-rummet. Hon tittade mot bordet där hon och Tom brukade sitta. Men han var inte där. Hon tittade sig runt omkring i rummet.
- Då, är han förmodligen i sitt rum! Sa Will och tittade på Dumbledore.
- Tack, vi ses på Hogwarts! Sa han och gick iväg utan att vänta på en beskrivning.
Will ryckte på axlarna och satte sig vid ett bord.
Efter att hon hade ätit tittade hon på klockan. Den var 10:00. Will var spänd för hon skulle åka till Diagongränden för att köpa sina saker till Hogwarts. Hon ställde sig upp och gick mot dörren. Plötsligt smällde dörren upp och Dumbledore gick in i rummet.
- Du kanske vill följa efter din vän,Will! Sa han.
Han gick sedan därifrån. Will tittade frågande mitt ut i luften. Hon tänkte att Tom redan hade gått för att köpa sig sina saker. Hon ville inte följa efter honom så hon gick istället upp till sitt rum och hämtade sina pengar. Hon hade inte mycket för pengar men det fick duga. Hon tänkte att hon skulle besöka sitt valv på Gringotts. Hon hade inte så mycket där heller. Men det var lite mer. Hon var 6 när hon för första gången hade kommit in i sitt valv. Will slutade tänka och gick ut med sin nya svarta rock på sig. Hon tittade sig runt omkring efter Tom. Men han hade ju självklart gått långt vid det här laget. Hon började gå. Hon hoppades på att få träffa Tom där. Men vad tänker Will på? Han kanske inte alls är på väg mot Diagongränden. Han kanske bara skulle till godis-affären eller nåt. Nej, tänkte hon, var inte dum, Will, det är klart han är påväg till Diagongränden!
Mugglar-bussen hon hade gått på stannade utanför Den Läckande Kitteln. Hon gick ut ur bussen. Konduktören kom klonkandes på Will's koffert medans han svor om hur tung kofferten var. Chauffören satt i sitt säte och mumlade för sig själv saker som:
- Varför vill hon av vid en tom gränd med inget att göra i?
Will log vid tanken på att mugglarna inte förstod vart hon var påväg. Will gick in i Den läckande kitteln. Det var fullpackat med folk. Hon gick långsamt fram till tegelväggen. Det var ett problem. Hon glömde bort vad man skulle göra nu. Hon stirrade tomt på väggen. Hon tog fram sin trollstav. Men innan hon han göra något knuffade en man henne ur vägen. Will blundade. Hon satt och önskade att mannen bara försvann. Även fastän hon visste att han kunde hjälpa henne. Fast oavsätt hur mycket hon önskade så försvann han inte. Will visste redan att han inte kunde försvinna, men önskade ändå. Sedan hörde hon hur tegelstenar flyttade på sig. Det lät som om mannen stod och byggde om väggen. Will öppnade ögonen. Där, som om det alltid funnits där, var nu en stor öppen port och hon tittade ut mot det som kallades Diagongränden.