Kap.5

276 8 0
                                    

Jennifers pers.
Skit, tänkte jag innan jag sprang till närmsta toalett. Jag låste dörren och börja gråta. Tänk om dem mobbar mig igen. Men var det sant det dem sa? Att igentligen så mobbade dem mig eftersom att dem alla gillade mig. Jag kan inte fatta det! Jag måste göra någoting med min handled så att det inte syns eller tala sanningen. Men jag är inte redo för det ännu.
- BANK BANK! Släpp in mig Jennifer, det var maghony. Jag bästämde för mig själv att ingen skulle få veta. Det blir bäst så.
- SLÄPP IN MEJ! Jag öppnade dörren. Jag såg ut som ett gammalt vrak. Min ögon var helt svarta av maskaran som hade kladdat över min hud när jag grät.
- vad är det? Frågade Maghony
- Inget.
- Men varför har du dem där skärmärkena på din handled dåe? Ska jag säga. Jag gör det
- det är såhär att det var mig de prata om det är jag! Jag!, Grät jag medans Maghony kramade mig.
- Det är över nu. Det är över nu Jennifer.

Messed up lifeOnde histórias criam vida. Descubra agora