Kommer du lämna mig igen 2

inledning.

"Hej Hope. Jag ville bara säga förlåt, för tjugoandra gången. För du svarar inte när jag ringer, och jag vill höra av dig. Så, här är jag. Ringer mitt tjugoandra samtal till dig och hoppas på att du ringer tillbaka snart. Jag vill bara ha en förklaring till varför du blev så sårad? Jag menar, vi kan ju fortfarande ha kontakt, vi kan skypea, messa, ringa, you name it. Jag skulle ha velat förklara mer, men planet skulle gå om bara några minuter och jag ville inte förstöra den sista tiden vi hade tillsammans. Men jag tar det nu istället. Jag och tre andra killar bor i en liten lägenhet i New York. Ett skivbolag har hört av sig till oss och vi har redan haft vår första spelning. Det går bra. Det går väldigt bra. Vi har blivit stora här och varit med på kända tidningsomslag och intervjuer. Men trots alla framgångar, är jag inte lycklig. Det har redan gått två veckor sedan vi träffades senast och jag har inte hört ett ord från dig. Jag vet att du är arg på mig Hope. Jag vet att du är jättearg på mig. Du förtjänar inte det här och jag förstår att du är besviken på mig. Men jag kommer hem snart, hoppas jag. Jag älskar dig något otroligt och vill bara ha dig i min famn. Jag älskar dig Hope".

Röstmeddelandet tar slut och tystnaden är öronbedövande. Jag sitter på sängen och stirrar matt ned i täcket. Felix lämnade mig. Han har ringt konstant i två veckor och har fortfarande inte fattat att jag inte vill prata med honom. För jag vill inte prata med någon som har lämnat mig ensam kvar än en gång, och fortfarande inte förstår varför jag blev sårad? Men okej.

Jag blev inte sårad för att han kommer vara borta från mig. Precis som han säger kan vi skypea, ringa och messa med varandra. Jag blev sårad för att han lämnade mig. Och han förstår inte att det är skillnad mellan att vara borta från varandra och att lämna varandra. Det är där det brister. För han lämnade mig. Och jag kan inte lura någon, jag är inte okej. Jag mår inte bra. Jag mår absolut inte bra. Hur skulle jag kunna må bra när han lämnat mig? Igen.

Och jag vill också kunna befinna mig i hans famn, mer än något annat. Men jag har förstått hur allt ligger till, och jag har accepterat det. Han spelar ett spel. Och jag är förälskad i spelaren. Så jag är inte arg. Jag är absolut inte arg. Är man med i spelet får man spelet tåla. Reglerna var otydliga, men jag är en spelad spelpjäs och jag accepterar att jag förlorade. Förlusten var mitt hjärta. För när han vann - vad nu spelet gick ut på - vann han mitt hjärta. Han vann det och jag gav bort det utan att tänka efter. Jag kämpade inte emot och ville inte ha något tillbaka. Ångrar jag det? Ja. Ja det gör jag.

För han kommer fortsätta le utan mig. Och jag kommer le även fast jag inte är glad. Han kommer fortsätta sitt liv, skapa nya drömmar och mål, bilda familj, få barn, bli lycklig. Han kommer lyckas i livet, till skillnad från mig som kommer fortsätta älska honom. Hans namn kommer alltid klinga lika fint i mina öron, hans skratt kommer fortfarande vara det vackraste jag hört, hans personlighet kommer vara det enda jag strävar efter trots att det är den som sårat mig mest. Jag hade oturen att bli kär i en spelare. Och spelare spelar med känslor. För mig var det äkta. Det var mer äkta än någonting annat någonsin varit förut. Men för honom var det annorlunda. Han kysste mig, kramade mig, och kanske älskade han mig. Men inte för kärlekens skull. Han älskade mig för att se hur jag skulle reagera. Han kysste mina läppar under månens ljus, han kramade mig bakifrån och viskade lugnande saker i mina öron när jag varit som mest rädd. Han gjorde det för att se hur jag reagerade. För att se hur han ska spela nästa drag. Allt var taktiskt. Jag vet inte vad han ville åstadkomma, vad målet var. Men en spelare är inte känd för att vara äkta. En spelare blir inte förälskad. En spelare spelar. Någon annan spelade tillbaka. Någon följde varje drag som utfördes och någon kanske bara hejade på. Och där någonstans i mitten, där var jag. Jag hamnade i mitten och kunde varken vinna eller förlora förrän spelet var slut.

Är spelet slut än då? Är jag fri nu? Kan jag äntligen vinna eller möjligtvis förlora? Hur klarar jag mig nu? Tackar som frågar, men du frågar fel person. Fråga spelaren. Det är han som styr reglerna, det är han som bestämmer när spelet är slut.