Louis och Eleanor

Kapitel 10~ Tårar

Lyssna på Bed of Lies- jag gjorde det när jag skrev. För typ ett halvår sedan... 😂

Louis pov

Jag vaknade och kände i sängen. Eleanor var inte där. Jag drog stressat handen genom håret. Gårdagen spelas förbi svagt. Vad hade hänt egentligen? Just det, jag hade gått till krogen, tagit några glas för mycket och blivit full. Jag duschade snabbt och tog på mig kläder och satt i bilen inom 15 minuter. Men vart skulle jag åka och leta efter henne? Min mobil plingade till. Jag kastade mig över den och såg smset.
Zayn: "Eleanor är hos oss, du borde nog prata med henne. Hon kom igår och var rätt upprörd."
Jag rivstartade bilen och körde så snabbt jag kunde till Zerries hus. Utanför så rusade jag fram till dörren och plingade på. Ett litet klamp hördes och Perrie öppnade dörren.
"Är Eleanor här?" frågade jag stressat.
Hon nickade och ropade sedan.
"El, det är till dig"
Perrie gick undan och den vackraste flickan i världen ställde sig framför mig. Jag såg smärtan i hennes steg när hon tassade fram. Hennes ögon var röda av allt gråtande och hon hade mörka ringar under ögonen. Det gjorde ont i mig att veta att det var jag som var orsaken till att hon gråtit, att jag var orsaken till hennes röda ögon, att det var jag som var orsaken till att hon inte mådde bra.
"Vad fan gör du här?" Viskade hon lågt.

Eleanors pov

"Vad fan gör du här?" Viskade jag lågt. Det var inte det att jag ville att alla i huset skulle höra, det var det att efter en dags skrikande så orkade inte min röst mer.
Han tittade ner på sina skor.
"Fattar du inte hur du sårar mig när du gör slut och sedan vägrar prata med mig på telefon." Han tittade på mig. Nej nu fan!
"Fattar du inte hur jävla mycket du sårar mig när vi har ett bra förhållande, jag sticker iväg till jobbet och sen när jag kommer tillbaka ligger du och grovhånglar med någon annan. Vi hade fan sex med varandra och jag trodde att det betydde något. Eller var jag bara ett av dina one night stand?" Skriker jag så högt jag kan medan jag känner hur tårarna rinner.
"Ja, Eleanor det betyder något för mig, du betyder något för mig men jag var full. Jag var full och hade ingen kontroll över mig själv."
Han ser ut som om han skäms.
"Allt är så jävla komplicerat" viskar jag och ser ner i marken. Jag känner hur tårarna börjar rinna igen. Louis närmar sig mig igen och kramar om mig. Han får egentligen inte det, men jag behöver honom för mycket nu.
"Förlåt" mumlar han.
"Jag behöver dig. Det är nästan läskigt hur mycket makt du har över mitt liv. Snälla, jag behöver dig! "Viskar jag och lägger huvudet mot hans bröst. Han trycker mig närmare sig och stryker mig över håret.
"Jag behöver dig med, du fattar inte hur hemskt det var att vakna och inte veta vart du var." Viskar han lugnt.
Han kysser mig på huvudet och kramar om mig medan jag lutar mig mot hans bröst.
"Jag måste säga till Perrie att jag åker hem." mumlar jag. Jag går in till huset igen. Där står Perrie.
"Jag ska åka hem, vi har blivit sams igen. Tack så jättemycket för att jag fick vara här!"
"Du är alltid välkommen hit, El."
"Tack"
Jag går upp på övervåningen och byter om till jumpsuiten och packar ner allt annat i väskan. Jag tar väskan och går ner och ut till bilen där Louis väntar.
Han kysser mig på pannan och lägger in min väska i bagaget. Jag skriver ett sista tacksms till Perrie och hoppar in i bilen. Tillbaka till lägenheten då...
-----
Tack! Ni som fortfarande läser och röstar, ni är guld värda! Kort kapitel, men har inga idéer. Någon som skulle vilja skriva ett kapitel? Men, Gud, nu låter jag som någon, jag vet inte vad... MEN, om någon superdupergärna skulle vilja skriva ett kapitel och har någon idé kan ni väl kommentera eller skicka ett privat meddelande. Pretty please with a cherry on top!
Men jaja, nu har jag tjatat tillräckligt mycket... Kram!