hejhej alla fina här kommer ett tråkigt kapitel rösta o komentera för mera
Och berätta gärna vad ni tycker
TACKTACKTACK SÅ SJUKT MYCKET FÖR 1,04K READS☆----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
*oscars perspectiv*
Jag gör vad jag alltid gör när något är jobbigt.
Rör på mig.
Springer, dansar, bara går omkring alltså något som anstränger en.
Nu får det bli springa.
så jag lägger fram en lapp på bodet
"hej jag sticker ut och springer ses, Oscar"
Jag sätter på musik i öronen och
sedan springer jag, bara spriner
när jag springer behöver jag inte tänka
eller egentlige kanske rensar jag mina tankar när jag springer
när jag springer och har tillräckligt hög fart så är det som alla tankar flyger av i bara farten.
Ogges ord sitter fast brända i mitt huvud och hur fort jag än springer så får jag inte bort dem
Oscar att vara med dig känns rätt
men
jag är inte redo för det ännu.
att vara med en kille du vet.
orden ekar i mitt huvud och jag ökar farten ännu mera
Jag springer in på en liten skogs stig
Visst kan vi vara vänner iallafall?
Frustatioten bara ökar och jag försöker ytterligare öka farten
Hur fan ska jag kunna vara bara vänner med honom?
Jag stiger lite snett och snubblar till men fortsätter iallafall
Jag snubblar igen och denhär gången klarar jag inte av att hålla balansen utan faller.
FAN!
Jag kollar på min högra arm som är totalt sönder skrapad.
Helvetes jävla skit
Mina favorit jeans som jag haft på mig är också totalt sönder
Perfect! Ännu en orsak till att inte springa i jeans.
För att förvärra situationen ännu mera kollar på min mobil och såklart är ju hela skärmen totalt sönder.
Med tårarna brännande bakom ögonlocken börjar jag sakta gå hem igen.
*ogges perspektiv*
Jag går upp till badrummet och det tar knappt en minut innan jag hör dörren smälla och gissar att det är Oscar som gått.
Besviket kollar jag på mig själv i spegeln.
Varför kan jag inte bara vara mig själv?
Jävla fega idiot..
Efter att jag dushat så går jag och sätter mig i soffan men Alexia, Omar och Felix som kommigt tillbaka.
Var är Oscar? frågar Felix och jag känner hur mina kinder hettar så jah kollar ner på mina fötter.
Eeh.. jag vet inte.. han gick typ ut.
I samma stund öppnas ytterdörren och in kommer en totalt söderskrapad Oscar.
OSCAR VAD FAN HAR DU GJORT!? Alexia går chockat fram till honom.
Nee jag bara snubblade allt är bra, välj ni film så kommer jag strax säger han och går upp till badrummet.
Efter 15 minuter kommer Oscar men bryter den pinsamma tystnaden vi haft.
Så vi sitter alla tysta och kollar på våra mobiler och det ända som hörs är Oscars irriterade stämma när han fräser åt Alexia att han är okej och hon igen frågar om han är säker.
Men för i helvete lägg av Alexia!
är du trög eller?
Om jag säger att jag är ok så är jag fan det. Sluta tjata som en jävla idiot
nästan skriker han och försvinner ut och smäller fast dörren så hela huset skakar.
Asså vad fan hände egentligen medan vi var borta?
Han har fan något riktigt fel just nu.
Omar är den första som säger något.
Jag känner hur allas blickar riktas mot mig.
Inget hände.
Han kom ner i köket och jag gick och duschade thats it.
Efter dethär har ingen precis lust att kolla på film längre så vi alla går hem istället.
Just när jag ska gå så stoppar Alexia mig..
BẠN ĐANG ĐỌC
life our style
FanfictionAlexia och Oscar Enestad är tvillingar, när deras föräldrar skiljs så flyttar de med mamma till Stockholm. kmr inte att bli alltför mkt uppdaterat eftersom jag skriver på inspiration