-------------------------------------------------------*Ogges perspektiv*
Vi tar fram Oscars extra madrass och bäddar den fast jag iallafall krymper ner bredvid Oscar
Jag sluter ögonen och drar in hans doft det känns trygg, allt känns tryggt.
Jag gillar dig.. viskar han
Jag dig svarar jag
Jag känner ett par blöta läppar mot mina och besvarar kryssen utan att tveka.
Jag låter honom kyssa mig ner längs halsen.
Och det är inte förräns hans läppar igen är pressade mot mina som jah känner paniken komma,
och när jag känner hans stånd mot mitt ben slår mig tanken för första gången.
Oscar är en kille
jag är en kille
vi är båda killar
Två killar kan inte vara tilsammans
det är fel
det är inte rätt hur bra det än känns
Jag måste bort
Nu.
Hastigt knuffar jag undan Oscar
Jag kan inte göra dethär.
Göra vadå? Jag förstår inte frågar Oscar oförstående
Vara med dig, jag är ledsen men ja kan bara inte säger jag
Han tar i min arm och jag slår äcklat bort den
Rör inte mig ditt äckel fräser jag och rusar ut ur rummet.
*oscars perspektiv*
Jag sitter förstenad kvar och håller i
Min arm
det känns som mycket mer än den lilla smällen den fick
Medan tårarna sakta rinner ner flr mina kinder kan jag inte rå för att skratta lite åt mig själv.
Så jävla idiot du är, trodde du verkligen alvarligt att Ogge skulle gilla dig lilla fula Oscar som inte duger till något annat än att vara sin pappas måltavla.
Och det kändes som om att Ogge kallat mig sin pojkvän aldrig änns skulle ha hänt.
Jag känner den bekanta ångesten sakta komma krypande och paniken som kommer.
*nästa morgon* oscars perspektiv*
jag vaknade och gick raka vägen till köket och otursamt nog sitter Ogge där,
Ensam
Jag skulle precis fråga vad han fortfarande gör här när jag kommer på att vi skulle fortsätta kolla på filmer idag.
De andra åkte iväg för att handla, säger han.
Vad hände igår? frågar jag och kollar osäkert på honom.
jag fick panik
Du jag kan inte göra dethär...
Iallafall inte nu, säger Ogge
Nej jag förstår svarar jag
Iallfall efter att du kallat mig din pojkvän
Allt är solklart ju, fortsätter jag kyligt
Oscar...
Det är inte att jag inte gillar dig.
Så vad är problemet? Nästan skriker jag.
Ogge kommer fram till mig och haf min hand i sin.
Oscar när jag är med dig...
Det känns bra och jaa men jag bara inte kan göra det just nu...
Jag är inte redo för det ännu.
Att vara med en kille du vet.
Så du tycker att jag bara ska sitta och vänta på tills du är färdig att vara med en kille fnyser jag och Ogge kollar sårat på mig
Jag hade iallafall hoppata att vi kunna vara vänner säger han och börjar gå iväg.
Ogge! vänta...
jag tar tag i hans arm och när han vänder sig om pressar jag mina läppar mot hans.
Jag kan vänta så länge det behövs,
och vänner är vi väll i allafall?
Han ler ett svagt leende och mumlar sedan något om att duscha och försvinner.
-------------------------------------------
Det kommer tyvärr att bli en ca 2 veckors paus nu inte längre kanske kortare men iwillbeback så om ni orkar vänta uppskattas det.

VOCÊ ESTÁ LENDO
life our style
FanficAlexia och Oscar Enestad är tvillingar, när deras föräldrar skiljs så flyttar de med mamma till Stockholm. kmr inte att bli alltför mkt uppdaterat eftersom jag skriver på inspiration