Kapitel 2

589 23 0
                                    

Jag kunde inte sluta tänka på den supersöta killen, hans ögon, hans outfit, allt var perfekt! Jag önskar så mycket att jag kunde ha pratat med honom innan han steg av tunnelbanan, men jag hann inte för såklart skulle Moa förstöra det...

Efter några minuter så stannade tunnelbanan på stationen där vi skulle gå av. Jag tog min lillasyster i handen och gick ut ur dörrarna. 

- Minna Minna Minna! Jag vill gå till gallerian! 

Jag tittade på Moa och suckade.

-Visst vi går dit! sa jag

Efter några timmar i gallerian så började Moa att gnälla, som vanligt! Jag visste att hon inte skulle orka gå i gallerian så länge, därför ville jag helst inte gå på stan med henne. Iallafall inte när hon var gnällig! 

Efter yttligare några timmar...

- Minna jag är hungrig sa hon med en besymrad min.

- Vart ska vi gå och äta då? frågade jag, såklart ville hon gå till McDonald´s, jag behövde inte ens fråga..

- McDonalds! sa hon och hoppade upp och ner.

När vi kom fram till McDonald´s så var det hur lång kö som helst, jag visste att vi skulle få stå här en stund. 

När vi väl hade vår mat på våra brickor i händerna hade vi bara ett problem kvar, ett bord att sitta vid. 

Jag tittade mig omkring, det fanns visst ett bord längst bort i hörnet. Jag och Moa började gå mot bordet. Men helt plötsligt såg vi att det redan satt någon där. 

Det var ändå ett bord för fyra, så egentligen fanns det tre platser kvar. 

Jag tog Moa i handen och gick mot bordet.

- Ursäkta är det ledigt här? frågade jag med en trevlig röst.

Då vände sig killen om.

- Det är inte sant! Det var han! Den supersöta killen.

Hela jag log, äntligen kunde jag prata med honom för första gången!

Manfred and Me!Donde viven las historias. Descúbrelo ahora