Noveller

Testet

Det var en helt vanlig lördagsmorgon som 21 åriga Sofie var på väg in till stan för att köpa lite nya kläder. Hon stod på perrongen och väntade på tåget som skulle komma 09:20, nu var klockan 09:21 och inget tåg hade kommit. Sofie kollade på klockan, tåget var säkert bara försenat, igen.

09:22 såg Sofie tåget komma in på stationen, hon började gå mot det men ingen annan gjorde det. Konstigt, tänkte Sofie, men de kanske bara skulle på ett annat tåg. När Sofie gått på vände hon sig mot perrongen och då var alla borta, det fanns inte ett spår av någon någonstans.

Sofie ryckte på axlarna och satte sig på ett säte, ingen kollade på henne. Hon pluggade in sina hörlurar och började att lyssna på musik. Men något stod inte rätt till, de här låtarna fanns inte med på hennes lista? Samtidigt märkte hon att en man i 30 årsåldern hade satt sig bredvid henne, han kollade upp på henne.

"Hej Sofie" sa han och hon drog ut ena hörluren. "Eh hej, jag är ledsen jag känner inte igen dig" svarade hon. Hon visste faktiskt inte vem han var, men han visste tydligen vem hon var. "Jag vet, men jag känner dig, jag är Nadi, du måste härifrån" svarade han och hon kollade förvirrat på honom.

"Va, varför?" frågade hon. "Desto mindre du vet desto bättre" svarade han. "Nej jag tror inte det du" svarade hon och pluggade in hörlurarna igen. Det var en låt hon aldrig hört förut, en riktigt läbbig - skräckfilmslåt. Hon tittade upp och såg hur alla vände blicken mot henne samtidigt, läskigt. Deras ögon var liksom tomma, dom såg ut som människor, men inte mänskliga.

Nadi tog tag i hennes hand och drog henne till nästa vagn, och nästa, och nästa. Hon vände huvudet och såg hur alla människor vände blicken mot dom, alla med mörkbruna, nästan svarta, tomma ögon. Hon sprang sida vid sida med Nadi med blicken mot människorna bakom henne. De reste sig långsamt och unisont upp. Det här måste vara en dröm, tänkte hon medan hon sprang med Nadi, för vad annars skulle hon göra? Han verkade vara den mest normala där. Hon kände liksom att hon kunde lita på honom, som att han ville henne väl.

Helt plötsligt sprang de in i en tom tågvagn och Nadi blockerade dörren med random saker i vagnen. Vagnen luktade lite unket och det var damm överallt, det såg ut som en gammalserveringsvagn man har i tåg som kör längre sträckor. Det var massa dammiga röda soffor och en smutsig bar med en massa disk och matsmulor.

"Vad är det som händer?" utbrast Sofie och kollade mot Nadi som stod tryckt mot väggen. Han mötte hennes blick och tog ett djupt andetag. "Jag heter Nadi och jag är här för att skydda dig" svarade han "skydda mig? Va? Från vaddå?" frågade hon nervöst och förvirrat. "Från människorna?" frågade hon "de är inte människor" svarade han och helt plötsligt såg hon en hand som trycktes mot glaset och sedan gled ner längs dörren.

De började höra dunkningar och knackningar utanför vagnen och nu fick Sofie även hjälpa till att hålla fast dörren. "Vad är det som händer?!" utbrast hon men han svarade inte. Dörren smälldes upp och de ramlade ihop på golvet men Nadi var snabbt på fötter igen. Han tog upp ett järnrör från marken och började att slå och trycka bort dom. Varför låg det ett järnrör här? Undrade Sofie. Men mer hann hon inte tänka innan, vilka de nu var, började att komma in i vagnen.

Hon tog upp det första hon fick tag på som visade sig vara en röd kudde med sammetstyg. Vad ska hon göra med den där? Hon slog till den människolika varelsen framför henne som skrek ut något som lät som ett fjärran skrik av en demon i någon skräckfilm innan han gick upp i rök.

"Bra där Sofie, de tål inte sammet, fortsätt" ropade Nadi och tog upp en röd sammets kudde han också. Sofie ställde sig upp och fortsatte att slå varelserna och Nadi gjorde likadant. En efter en gick de upp i rök och bara försvann.

Nadi slängde iväg kudden och tittade lättat på Sofie "vi klarade det, dom är borta" sa han och hon nickade andfått. "Ja, men vad som händer vet jag fortfarande inte" svarade hon och började att ta djupa andetag, hennes hjärta dunkade hårt inne i bröstkorgen.

Nadi sträckte upp handen för en high five men så fort deras händer nuddade varandra så gick han också upp i rök. "Nadi?! Nadi!?! Nadi sluta det är inte kul!!!" skrek hon och kände hur hon började att hyperventilera igen, hennes hjärta dunkade hårt i bröstet innan allt plötsligt slutade. Nu försvann hon också, bort från tågvagnen, nu stod hon på perrongen igen.

Det var poliser, vakter, läkare och massa andra människor där och det var ett himla liv. Hon gick fram till dom och såg något på spåret, en människa. En mosad men på något sätt en bekant människa.

Ena polisen tittade upp mot hennes håll, men inte på henne utan förbi henne mot poliserna bakom. "Liket har identifierats som Sofie Olsson" sa han, Sofie Hunter? Men det är ju, jag, tänkte Sofie. "Nej, nej, jag är den ända Sofie Olsson i den här staden" svarade Sofie men ingen reagerade. det var en rätt liten stad, alla hade ett hum om vilka alla var, trots det hade de tunnelbanor, 3 stationer faktiskt, det var för att mindre skulle åka bil.

Polisen bakom henne gick fram till han som sagt vem liket var, men han gick inte förbi Sofie, han gick igenom henne. "Bra jobbat Sofie" hörde hon en bekant röst säga, hon vände sig om och såg Nadi. "Nadi? Vad är det som händer?" frågade hon och han log. "Välkomna till de dödas rike du har klarat dig genom testet" sa han "test?" frågade hon förvirrat. "Ja test, allt i tåget var ett test för att se om du skulle klara det, och det gjorde du, nu får du vara i de dödas rike, annars hade du bara försvunnit. Allt handlar om tillit" svarade han och hon nickade skräckslaget.

"Det fanns inget tåg" sa hon och han nickade "det fanns inget tåg, du såg att det kom, men det gjorde det inte, du föll ner precis när tåget kom, men du fick tro att du var på tåget. Välkommen till de dödas rike Sofie Olsson".

"Nej! Nej!!! NEJ!!! Det här kan bara inte vara sant!!! Jag, jag finns inte. Vad ska Lilly säga? Min lillasyster, och mina föräldrar? Vad ska de tycka?" skrek hon i ren panik.

________________________________________________________________________________

Hejhej! AlvaLovan här, det här är den första novellen jag publicerar både här på Wattpad och i den här berättelsen. Skriv gärna i kommentarerna vad du tycker och rösta för fler om du gillar den, eller bara tycker att den var bra! Jag kommer inte att uppdatera så mycket här då jag fokuserar mest på min bok "The rich bad boy and the good poor girl"! Ha en trevlig dag! :)