Dotter till Enestad

Kapitel 2

-Kanske, vi får se, sa jag.

Tågresan tog 3 timmar. Vilket var ganska jobbigt. Musiken flödade i mina hörlurar. Jag hade hittat ett gammalt band, som hette The Fooo. Dom splittrades för 14 år sen. Men dom är hur bra som helst. Äntligen var vi framme i Göteborg. Vi tog våra saker och följde med Felipe. För han skulle ändå åt samma håll. Han gick till en bil och kramade om en man, som måste ha vart hans pappa.

-Papá, que me ayudó en Estocolmo para encontrar la derecha. para no alejarse, sa Felipe på spanska.

Jag kunde inte spanska, men
Jonas kunde, för han pluggade det i högstadiet och nu i gymnasiet.

-Han sa att vi hjälpt honom att hitta rätt, översatte Jonas.
-Dios, qué bueno. Hay que agradecer, sa hans pappa tillbaka.

Han gick fram till oss. Felipe och han var så lika.

-Tack så mycket, för att ni hjälpte honom, sa hans pappa.
-Ingen orsak, svarade jag artigt.
-Som tack, så kanske ni vill ha skjuts? Frågade han.
-Gärna, svarade Jonas.
-Föresten så heter jag Omar, sa han.

Omar?!? Det namnet känner jag igen, men vart har jag hört det? Omar lastade in våra väskor och vi satte oss i bilen.

-Så vart ska ni? Frågade Omar.

Jonas började prata på spanska om vart vi skulle. Omar nickade och svarade tillbaka. Sen såg Jonas helt förvånad ut.

-Zack är kusin med Felipe, sa Jonas.
-Ska ni till Zack? Frågade Felipe.
-Ja, han är min bästa kompis, svarade Jonas.

Efter ett tag så var vi framme. Vi lastade ur våra väskor och tackade för skjutsen. Zack kom flygandes och kramade om Jonas.

-Fan, det var längesen, sa Zack.
- 6 månader sist, sa Jonas.
-Vem är det där?? Frågade Zack och tittade på mig.
-Min lillasyster, vi har liksom rymt, svarade Jonas.
-Mina föräldrar är borta i en hel månad, så det här blir bra, sa Zack.

Vi gick in och satte oss i soffan. Zack var ungefär som Felipe. Svart hår, ljusbrunt skin och smal som fan. Man ser att dom är släkt. Men vart har jag hört namnet Omar? Jag känner igen det som fan.
-Vi träffade din kusin, Felipe, sa jag och väntade på ett svar.
-Roligt för er, han och jag är typ osams, svarade Zack och tittade på mig med sina bruna ögon.
-Jaha, sa jag och skämdes.
-Omar är min morbror, sa Zack.
-Jaha, då förstår jag, sa jag och det blev pinsam tystnad.
-Är ni verkligen syskon?? Frågade Zack helt plötsligt.
-Ja, svarade jag förvånat.
-Ni är inte ens lika, sa Zack och tittade på Jonas.

Jonas såg nervös ut. Han tittade nervöst på mig. Som att han vet nånting som jag inte vet.

/Förlåt för kort kapitel, men det kommer mer❤️ Och förlåt för ett dåligt kapitel😩/