Don't fall for the player

Kapitel 2

De Veckan som har gått har varit rent ut sagt plågsam. Vart jag änvänder mig står Ethan där med ett snett flin på läpparna eller flörtar med en tjej. Oftast både och. Ethan har gått i vår klass i över en vecka nu och jag har försökt att undvika honom så gått jag har kunnat. Det har varit svårt men jag har lyckats rätt så bra

Vissa lektioner har jag till och med fått byta bord när han bestämt sig för att sitta vid samma som mig. Med en ny tjej och jag tvingas att hålla tillbaka för att inte spy.

Sättet han leker med tjejerna är vidrigt. Jag förstår verkligen inte hur han kan leka med folks känslor som han gör. Det gör mig mer förbannad än jag kan förklara

Jag går genom korridoren, jag kan inte hitta Becca någonstans. Jag har kollat på alla de vanliga platserna där vi brukar vara.

Jag gick på toa och när jag kom ut var hon bara borta.

Jag ser mig omkring och...

Är han seriös, jag vet inte hur många tjejer han har flirtat med den här veckan men jag har inte brytt mig jättemycket om vem han stöter på.

Men gränsen går när han flirtar med min bästa vän.
Inte en chans att jag låter honom ta henne ifrån mig. Inte en chans jag låter honom såra min bästa vän.

Jag ser hur han vandrar upp och ner på Beccas arm och jag kan höra henne fnissa från platsen jag står på. Han äcklar mig.

Jag går med snabba och högljudda steg fram till honom och knuffar bort honom från min bästis.

Du rör henne inte! fräser jag mot honom. ALDRIG!

Jag kan känna Beccas besvikna blick i ryggen på mig.

Han flinar. Hans gröna ögon ser på mig med tillfredställelse. Han njuter av det här?
Du fråga, klart han njuter av det.
Han njuter av allt som får andra att känna sig dumma.

Jaså? Har du rätten att bestämma vem jag gillar? frågar han med road röst. Jag minns inte att du var min flickvän.

Han skrattar och jag ser mig omkring. Flera andra i korridoren tittar på oss och killarna skrattar med Ethan, medan tjejerna ser trånande på honom och skrattar. Och jag minns inte att jag brydde mig. Allt jag ber om är att du lämnar min vän ifred, gå och leta upp någon annan. Du har en hel lista med "alternativ" säger jag.

Han granskar mig långsamt från topp till tå och möter min blick igen.

Och jag antar att du inte står på den listan? frågar han.

Wow säger jag med en låssas imponerad röst, du fattar äntligen, så lämna mig och Becca ifred.

Han lägger huvudet på sned och ser på mig, med samma nyfiken het som han hade första dagen.

Varför gillar du inte mig, Nicole? frågar han med mörk och låg röstsamtal får håret på mina armar att resa sig.

Det här är ju löjligt. Han är löjlig. Är det inte uppenbart varför jag inte gillar honom. Han är en player och han kommer undan med det, tjejerna vet det men alla hoppas på att råvara tjejen som kan ändra det. Ändå är alla desperata efter hans uppmärksamhet.

Jag klarar inte av folk som honom. Tror att de kan göra vad de vill.

Jag ser på honom och ger honom ett sarkastiskt leende.

Det är något du kan ta och fundera på svarar jag. Om du inte kan svaret på det är du dummare än du ser ut.

Jag vänder mig om och börjar gå ut från matsalen med Becca som ser på mig med besviken och irriterad blick. Men jag ignorerar den. Hon vet att jag har rätt i vad jag gör.

Det kan bara betyda att jag är ett geni ropar han efter oss. För vad jag har förstått så ser jag ganska bra ut, fråga din bästis. Hon kan intyga det.

Jag känner hur jag kokar av ilska. Varför måste han ha ett svar på allt.