Är vi verkligen bara grannar?《o.e》

Prolog

Idag är det då den dagen jag, mamma och min 6 åriga lillebror ska flytta till Stockholm.... Sveriges huvudstad.

"STELLA? VI ÅKER NU" ropade mamma från undervåningen.

"Okej Stella. Du klarar det här" viskade jag till mig själv.

Jo hej, jag är då Stella. Stella Eksjö. Jag är 16 år men kommer fylla 17 i år, alltså i November 2015, jag är alltså född 1998. Jag har en mamma och en 6 årig lillebror. Min pappa är död. Han var pilot och kraschade med flygplanet för 4,5 år sedan. Ända sedan pappa dog så har jag haft det svårt hemma. Jag blev färglös (inga känslor). Blev deprimerad och sov nästan hela tiden. Jag var 11 och ett halft år när pappa dog. Men min lillebror var bara 1 och ett halft år. Han kände inte pappa så bra som jag och mamma, så därför tog det inte lika hårt på han som för oss andra.

Jo hursomhelst, jag blev deprimerad och sov hela tiden. Jag var borta från skolan i en termin i 7:an. Mamma blev inte deprimerad, men hon blev också färglös.
Och med färglös menar jag att inget roligt hände enligt mig, mina känslor var borta. Om det hände något roligt så varade det bara i högst en dag. Men sen när jag fyllde 13 så bestämde mamma sig för att vara mer färgglad. Och det blev hon. Men hon kunde inte hjälpa mig. Jag var och är fortfarande deprimerad.
Men jag, mamma och lillebror Theodor försöker hjälpa mig att bli mig själv igen. Alltså vara glad, skratta åt allt och vara som jag var innan pappa dog. Men det är svårt. Jag känner mig så ensam även om jag kanske har "vänner" runt omkring mig. Ja juste. Min "vänner", vissa av dem är snälla men andra är bara idioter. Men jag slutade att vara med dem för ca 2 år sedan. Det var när jag slutade 8:an som jag slutade att vara med dem. Nu går jag i första ring på ett gymnasium i Helsingborg i Skåne. Ja juste, det är bara en vecka kvar av skolan och den veckan är jag inte i skolan på grund av att jag flyttar till Stockholm idag med mamma och Theodor. Efter sommarlovet som för mig redan har börjat, så börjar jag i andra ring och ska fortsätta att gå i danslinjen. Jag kanske inte är bra på att dansa (tycker jag) men det är den ända linjen som jag tycker passar mig bäst.

Jo förresten, jag kan lee och skratta, men bara för att jag gör det så betyder det inte att jag har blivit färgglad igen. Utan det kan bara vara för att jag vill vara snäll eller så...

Det ända jag vill är att må bra igen. Förr skrattade jag nästan hela tiden men nu... nu är jag bara färglös.

--------------

Hej hej, jag tänker börja med denna novell om Stella♥
Hoppas att ni gillar den♥

Förlåt i förskott om jag råkar blanda ihop tidsformen eller råkar stava/ skriva fel.♥
Jag kommer inte skriva något i slutet av kapitlena, bara om det är något viktigt jag behöver berätta♥
Oscar Enestad kommer komma in i novellen om några kapitel.