•you got my heart in your hands• (swedish Michael Clifford fanfic)

Rött

Jag läste meddelandet flera gånger innan jag förstod vad det stod. Jag springer ut från klassrummet till mitt skåp och lämnar mina SO grejer och tar med mig min väska och jacka. Jag springer till busshållplatsen för jag vet att en buss kommer om 3 min och det tar typ 8 min att gå. Jag springer så snabbt jag kan och jag hinner precis. Jag betalar och jag sätter mig på platsen närmast dörren ut från bussen. Det tar ungefär 20 min att åka till sjukhuset. Jag får panik. Jag börjar gråta och skaka. Jag känner mig illamående och jag har ont i huvudet. Jag är rädd och orolig och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Min älskade mamma kanske är allvarligt skadat. Dylan gav mig inga detaljer. Jag smsar tillbaka.

"Vad har hänt? Jag är påväg till sjukhuset nu."

Han svarar nästan direkt.

"Bilolycka. En man körde in i henne när hon var påväg till jobbet. Fyllekörning."

"Är hon allvarligt skadat? Kommer hon bli okej?"
Jag väntar på svar. Men jag får inget. Jag blir ännu oroligare och börjar gråta ännu mer. Jag får ett sms och jag tar upp mobilen snabbt och kollar om det är Dylan. Det var Michael. Har han mitt nummer? Iallafall så undrar han var jag tog vägen, han såg mig springa ut från skolan. Jag har ingen lust att svara. Allt jag kan tänka på är mamma.

Bussen stannar utanför sjukhuset och mitt hjärta bultar snabbare än förut. Jag springer ut från bussen in genom sjukhusets dörröppning. Jag frågar en kvinna i receptionen efter min mamma och hon reser sig upp från stolen hon sitter på och säger att hon ska visa mig vägen. Vi går långt in i sjukhuset och jag ser Dylan sitta på en stol utanför en dörr där troligtvis min mamma ligger. Jag öppnar dörren innan någon hinner protestera och jag ser rött. Blod överallt. Jag börjar se suddigt och efter inte ens en sekund, svart.

Michael's p.o.v

Jag undrar vart Kim skulle. Hon sprang ut från skolan. Hoppas hon är okej. Hon har inte svarat på mitt meddelande och jag börjar bli orolig. Egentligen så känner vi knappt varann. Vi började prata idag. Men jag har tänkt på henne ända sen hon började här på skolan. Jag tror nog jag gillar henne mer än som en vän.