•you got my heart in your hands• (swedish Michael Clifford fanfic)

Krossad

Kim's p.o.v

Jag hör Dylan prata med någon. Jag har inte öppnat mina ögon än. Jag orkar inte. Mina ögonlock är för tunga, men dom börjar bli lättare. Jag antar att Dylan pratar med min mammas doktor.

"Kommer hon bli okej?"

"Hon gör inga framsteg. Jag tror det är bäst att säga farväl medans hon fortfarande är vaken."

"Hon kommer alltså att dö?"

Jag öppnar mina ögon sakta för att se vad som händer. Jag ligger på en soffa. Jag vill både se och höra vad doktorn svarar.

"Ja, jag beklagar."

Jag kan inte förstå att det här är verklighet. Är det verklighet? Snälla säg att det här är en dröm och att jag kommer vakna närsomhelst. Men så är det inte. Dylan såg att jag var vaken nu. Jag kollade in i hans ögon. Han gråter. Jag kan inte gråta. Jag känner inget. Jag har inte förstått att min mamma kommer dö i snar framtid. Snart har jag ingen förälder alls.

"Kim? Hur är det?"

Jag kollar ner i marken.

"Jag vill träffa mamma." Säger jag bestämt.

"Kom, vi kan gå in tillsammans"

"Nej Dylan. Jag vill prata med henne ensam"

"Okej jag förstår"

Jag går mot dörren in till mamma. Jag håller på handtaget och tänker på att det här är sista gången jag kommer se min mamma. Min fina och älskvärda mamma. Hon har aldrig svikit mig. Hon har älskat mig mer än något annat och jag henne. Nu kommer tårarna. Jag öppnar sakta. Jag tittar in och jag ser mamma kolla åt mitt håll. Jag öppnar dörren helt och springer in till henne och tar hennes hand och sätter mig på stolen bredvid hennes sjukhussäng. Nu vet jag att det är verklighet.

"Hjärtat... Gråt inte.. Allt kommer bli okej.." Säger hon med svag röst. Jag gråter ännu mer.

"Vad ska jag göra utan dig? Jag vill inte att du ska dö"

"Jag vet gumman... Jag vill inte heller att det ska behöva vara såhär. Men nu är det så. Dylan kommer ta hand om dig. Han lovade mig det. Allt kommer ordna sig. Låt inte det här krossa dig. Okej?"

"Men.." Jag gråter ännu mer och jag tittar henne i ögonen. Hon gråter också.

"Inga men. Du klarar det här! Jag vet det! Du är starkare än vad du tror. Jag älskar dig Kimberly...."

"Jag älska..."

Ett långt högt pip hörs.

"nej.. NEJ! MAMMA SNÄLLA LÄMNA MIG INTE! Snälla... Jag älskar dig också! Snälla säg att det här är bara en dröm..." Jag skakar hennes livlösa kropp i hopp om att det fortfarande finns liv kvar i henne.

Två doktorer springer in, dom drar iväg mig från mamma. Jag protesterar och jag slår dom och försöker komma loss. Dom är för starka. Dom drog mig ut från rummet. Jag kände ett stick i armen. Sen börjar jag känna mig svag.

"Lugn nu. Det är bara lugnande medel." Säger ena doktorn

Jag får hjälp med att sätta mig på en stol bredvid Dylan av doktorerna så jag inte ramlar. Jag kollar på Dylan. Han tittar ner i marken. Han säger inget. Han bara kollar ner i marken.

Mamma sa att jag inte skulle låta det här krossa mig, men det är försent.

Min mamma är död.

Michael's p.o.v

Kim har inte svarat på mitt meddelande än och klockan är 18:09. Jag skickar ett till.

"Hallå? Kim var gick du förut?"

Jag får ett snabbt svar. Hon är hemma och är sjuk. Hon gick hem för hon kände sig febrig. Vad skönt att inget har hänt iallafall.

"Jaha, krya! Kommer du till skolan imorrn? (:"

"Nae jag tror inte det."

"Okej vad tråkigt, hoppas du blir bra snart! Jag hör av mig imorrn igen :*"

Jag får inget svar den här gången. Jag lägger mig ner i sängen och lägger ner mobilen på nattduksbordet bredvid mig. Jag tänkte på hur fina Kims ögon är. Fina blåa ögon som man nästan skulle kunna drunkna i. Hennes fina chokladbruna lockar. Hennes små händer. Hennes smilgropar som visas när hon ler stort. Allt med henne är fint. Jag undrar vad hon tycker om mig.

Kim's p.o.v

Nu är jag påväg hem med Dylan. Jag ville inte säga till Michael om det här med min mamma. Jag vill inte att han ska veta.

Jag kommer stanna från skolan i några veckor eller något. Det betyder att jag inte kan rösta imorrn. Dock så måste alla rösta så Michael eller Ashton får väl rösta åt mig.

På tal om Ashton. Jag kan inte vänta tills jag får se hans fina grön-bruna ögon igen. Men det kommer ta ett tag. Jag ska sörja min mamma.

(SKA JAG HA ASHTON'S P.O.V I NÄSTA KAPITEL ELLER INTE?! SVARA I KOMMENTARERNA TACK!)