Just friends

1

OBS! Läs gärna beskrivningen först!

Jag vill inget mindre än att gå till skolan idag, men jag måste. Jag reste mig upp sängen och öppnade garderoben. Tröjan som jag hade tänkt ha på mig var tydligen i tvätten, så jag tog på mig en vanlig grå t-shirt med en bröstficka. Sedan drog jag på mig ett par svarta jeans och satte upp håret i en hög tofs. När jag kom in i köket hade mamma gjort frukost till mig.
"Tack, mamma men du behöver inte", sa jag när jag kramade henne.
"Kanske inte, men jag ville", skrattade hon. Mamma var sjukskriven. Hon kunde inte gå till jobbet sa hon, vilket jag förstår. Men jag ville försöka att gå till skolan, även fast jag inte ville. Jag satte mig ner och åt upp pannkakorna mamma hade gjort till mig. När jag var klar gick jag till mitt rum och hon till hennes. Så brukade vi alltid göra. Ända sen Julia dog.

Jag var tio minuter tidig när jag var framme vid skolan, vilket var bra. Jag ville inte att folk skulle springa fram till mig och säga:
"Åh, det är så synd om dig! Jag finns här om du vill prata", för jag går inte på sånt. Jag vet att dem inte menar det. Dem måste säga så.
Jag bestämde mig för att gå till mitt skåp och hämta mina böcker med en gång. Det var lika bra. Jag fipplade fram min skåpsnyckel och låste upp mitt skåp. Såklart hade vi matte första lektionen. Med den väldigt jag-vet-hur-du-känner-läraren Lars. Jag tog ut min mattebok och började gå mot klassrummet. Nu var det fem minuter kvar tills lektionen började. Fan.
"Hej Steph!!", wow Laura, tack för att du pratade så tyst...
Alla andra i hela korridoren vände sig om och tittade åt vårt håll.
"Gud, hur är det?!" , sa hon och kramade mig.
Det är jättebra. Min syster har just dött och min mamma är deprimerad. Det är skit.
"Det är bra", svarar jag snabbt. Laura svarade inte utan nickade bara och sprang iväg. Jag skulle precis vända mig om när jag kände en hand på min axel. Jag vände mig om.
"Hej! Jag heter Irma", sa den sjukt snygga tjejen som just hade bestämt sig för att bli kompis med mig. Hon var ny i klassen. Hon hade kort brunt hår, blåa ögon och ett hollister linne.
"Hej..", sa jag och log lite konstigt. Jag såg Lars komma gående mot klassrummet och sa hejdå till Irma. När jag hade satt mig vid ett bord i klassrummet fick jag syn en kille. En ny kille. En snygg kille. En jävligt snygg kille. Hans ljusbruna hår böljade när han gick. Det var en aning längre och hade hade en blå keps på sig. Damn...
"Kan jag sitta här?", frågade han mig. Va? Ursäkta? Kom du just hit?
"Ja, visst", sa jag och log. Han satte sig ner på stolen bredvid mig. Jag tittade framåt mot tavlan av någon anledning, men jag märkte att han stirrade på mig.
"Jag heter Felix", sa han och log. Hans leende... Oh my god
"Hej, Steph", sa jag och försökte le snyggt tillbaka. Det gick nog inte så bra. Sen pratade vi inte mer på hela lektionen. Men han tittade ganska mycket på mig, haha.