Words are never enough {Foscar}

Kapitel 5

Oscar

Felix stirrar sammanbitet på killen framför oss. "Jag förstår att Oscar inte vill, men han måste. Han kan inte bo hos dig hela sitt liv Felix" säger han. Felix blick smalnar ännu mer. "Varför inte det" fräser han. "ge mig en bra anledning" svarar mannen. "jag älskar honom" Felix röst är hård och kall. Hans hand smyger sig in i min under bordet. "Jag förstår att du inte vill att din vän ska åka men" Felix reser sig upp. "men han är min pojkvän, fattar du inte det?!" skriker han. Jag begraver ansiktet i händerna. Jag ogillar när Felix skriker. Han suckar och sätter sig ner igen. Försiktigt lägger han armarna runt mig och kysser min kind. "förlåt" mumlar han i mitt öra. Killen framför oss tittar skamset ner i marken. "Eeh jo, jag kanske kan fixa så att han får bo kvar" säger han generat och skyndar sig ut ur köket. Sedan smälls en dörr igen. Jag tittar försiktigt upp. "Får Oscar bo med Felix?" frågar jag tyst. Han nickar. "ja det får du" ler han. Jag lutar försiktigt huvudet mot hans axel. "Jag tycker om dig" får jag fram. "Vad bra, för jag tycker om dig också" svarar han. *Det bankar hårt på dörren* "men vem är det nu då?" Felix suckar tugnt. Jag kryper ihop till en liten boll och försöker hålla mig lugn. Felix reser sig upp och går ut i hallen.

"Jaja, kom in då om du ska vara så envis" suckar Felix. Dörren stängs. Felix kommer ut i köket igen, med någon efter sig. "hejsan Oscar" Ogge ler mot mig, som han alltid gör. "Ogge" säger jag tyst och sträcker ut armarna. Han kramar mig. "Hur mår du idag?" frågar han. "Bra, mår du bra?" piper jag. "Jag mår superbra" ler han. "Säga något till Oscar?" frågar jag. "Ja, det ville jag faktiskt. "Jag undrar om du vill hänga med till London nästa vecka, Felix ska också med" svarar han. Jag känner hur ett leende tränger sig fram. "Ogge, Felix och Oscar?" frågar jag glatt. "Ja, och Omar" säger han. Jag tittar frågande på honom. "Omar?" upprepar jag. "Ja, alltså Omar är min pojkvän" Ogge skruvar lite på sig. "Pojkvän, när blev ni ihop?" undrar Felix förvånat. "för typ 4 månader sedan" Ogges röst är tyst. "men varför har du inte sagt det då?" Felix låter chockad. "du hhar aldrig frågat" muttrar Ogge tillbaka. Jag tittar upp på honom. "Är Omar din pojkvän?" säger jag och rynkar ögonbrynen. "Mm,  men vill du följa med eller?" säger han snabbt. Jag nickar. "Oscar vill följa med" säger jag och ler lite. "bra" ler Ogge och försvinner ut ur rummet. Jag tittar på Felix. "Ogge tyckte det var pinsamt va?" får jag fram. "Ja det tyckte han nog" svarar han och går fram till kylen. Han tar fram en pizza kartong och stoppar in den i mikron. Jag rynkar näsan, usch för mat. En obehaglig känsla sköljer över mig. "upp, upp" gnäller jag. Felix kommer fram till mig och lyfter upp mig. "Oscar, jag är orolig för dig" säger han och sätter mig på köksbänken. "Felix ska inte vara det" säger jag tyst. Han tittar ner i marken men säger inget. 

Mikron plingar till. Jag tar i av alla krafter jag har och går fram för att ta ut pizzan. "nej men gubben, jag kan fixa det" säger Felix generat. Jag blir lite röd om kinderna. "Felix gör redan allt" säger jag tyst. Pizza kartongen är varm, ett litet skrik lämnar mina läppar när jag tar i den, men det brände bara till, och gör inte ont särskillt länge. Jag tar fram två tallrikar, två glas och en cola flaska. "Oscar mår visst bra, Felix behöver inte vara orolig" säger jag tyst, men bestämt. Han ler lite, "vad bra, då vet jag att du mår bra Oscar" Han kysser min kind. "Men du måste äta också" säger han. Jag rynkar näsan. Mat är så äckligt. Felix lägger en stor pizzabit på min tallrik. "Inte så mycket" gnäller  jag. "Ät nu" säger han bestämt. Jag tar en tugga, det smakade gott. Jag tar en tugga till. Och på något konstigt vis lyckas jag äta upp hela. Felix ser chockad ut. "du åt ju upp allt" säger han glatt. "Oscar är inte alls värdelös" säger jag. "vem har sagt det?" undrar han. "Oscar" svarar jag. "men du får inte tycka så om dig själv gubben" säger han och stryker mig över pannan. Jag skakar på huvudet. "Oscar, mer hungrig" får jag fram. Felix ger mig en pizzabit till. Mat är kanske inte så farligt trots allt

______________

Vill bara förtydliga en sak, Oscar pratar för det mesta i 3:dje person, eller vad det heter. Alltså att han säger "Oscar" även när han menar sig själv. Plus att han pratar med ett lite barnsligt språk, hoppar över vissa ord och så. Men det är meningen att det ska vara så. Det är inte det att jag skriver så slarvigt hehe.  /Tomtenissen