Words are never enough {Foscar}

Kapitel 7

Felix

Oscar ligger med huvudet i mitt knä och sover. Han ser så fridfull ut. Jag stryker försiktigt med handen över hans lena kind. Ett tyst gnällande ljud lämnar hans läppar. Jag kysser hans panna. En tår rinner ner för hans kind. Jag torkar försiktigt bort den med handen. "Gubben, du måste vakna nu" säger jag tyst. Han rör sig lite men sover vidare. "Oscar gubben, dags att gå upp" säger jag lite högre och skakar lite i honom. Han slår upp ögonen och tittar på mig. "Godmorgon" säger jag och drar handen genom det fluffiga håret. Han tittar lite på mig, men vänder sedan bort huvudet. Jag suckar, han ska inte behöva skämmas över allt han gör. "Oscar, varför skämms du?" undrar jag och kysser hans kind. "Oscar vill inte göra bort sig igen, som förra gången" mumlar han. Jag förstår att han syftar på händelsen med Jacob. Men han ska inte skämmas över det. Jag har varit öppen med min läggning i flera år utan att någon har gått på mig. Oscar hade bara otur. "Oscar, du gör inget fel" säger jag och lyfter upp honom i mitt knä. "Men" börjar han. "Nej Oscar, hörde du vad jag sa?" avbryter jag honom. Han nickar, "vad sa jag då?" undrar jag och lägger armarna runt hans midja. "Att Oscar inte gör fel" muttrar han. "Precis, jag vill att du upprepar det tre gånger" säger jag lungt men bestämt. Han skakar på huvudet. "Felix vet att det är fult att ljuga" säger han tyst. Jag vänder hans huvud mot mitt. "Det vet väl du också" säger jag och lägger armarna runt honom. Han nickar, "så varför säger du att du gör fel?" fortsätter jag. Han slår ner blicken. Jag vinklar upp hans ansikte och kysser honom. Hans läppar rör sig i takt med mina. Hans mjuka lena läppar passar så perfekt ihop med mina. "Oscar" mumlar jag. Han nickar försiktigt. "Du är det bästa jag har" säger jag tyst. Han tittar in i mina ögon, tvingar sig själv att hålla kvar blicken. "Felix är det bästa Oscar har också" svarar han försiktigt. Leendet som sprids över mitt ansikte är inte vackert, men det är inte meningen heller. Det är ett kärleksfullt leende. Endast bestående av kärlek. Kärlek till den vackarste personen på denna jorden. Oscar Enestad. 

"Oscar" säger jag försiktigt. Han nickar tyst. "Vad är det för datum idag?" undrar jag. Han rycker på axlarna. "Oscar vet inte" säger han tyst. "Men kolla det då" säger jag och biter mig hårt i läppen. Jag kom nyss på en sak. Det är en ganska speciell dag idag. "21" mumlar han. Jag biter mig återigen hårt i läppen för att inte börja skratta. "Och vad är det för dag?" Oscar tittar på mig, sedan ler han. Han ler riktigt stort. "Oscars födelsedag" säger han glatt. Jag tittar ner i marken. "Förlåt, jag glömde av det" mumlar jag. "Det gör inget, Oscar glad ändå" ler han. Jag tittar på honom, hans ögon glittrar. "Säkert?" undrar jag försiktigt. "Ja" skrattar han. Jag ler, Oscar skrattar! Hans underbara skratt. Han mår bra, även om det bara är för en dag. Så mår han bra. 

Det knackar på dörren. "vänta här, jag kommer strax" säger jag och reser mig upp. Påväg mot dörren inser jag att min lilla Oscar inte är så liten längre, han är 18! Han är vuxen på riktigt nu. Jag öppnar dörren och möter ett par bruna ögon. "Eeeh hej" stammar den lilla killen fram. "Hej" svarar jag. "Jag är Omar"  säger han generat. "Aha Ogges..." Han nickar, "Japp" Han skrapar lite med foten och drar handen genom håret. "Jo alltså, Ogge är sjuk. Men jag skulle bara lämna denna" Han sträcker fram ett paket. "Jaha, eeh okej" säger jag och tar emot paketet. Han nickar igen. "Jag är Felix föresten" säger jag och sträcker fram handen. Han tar den och skakar den försiktigt. "Men eeh, jag ska väl gå igen då" säger han och börjar backa ner för trappan. "Eeh aa, vi ses" säger jag generat och stänger dörren. 

Det var det stelaste samtalet jag nånsin fört med en annan människa. Jag väger paketet i handen, och kommer på att jag inte har köpt något till Oscar. Genast får jag lite panik, vad ska jag göra? Med paketet i handen går jag in till Oscar igen. "här" säger jag och kastar iväg paket till honom. Han verkar inte vara särskilt beredd och paketet träffar honom i pannan. "Outch" säger han och  lägger handen mot den träffade punkten. "Oj, gick det bra" Jag tittar oroligt på honom. "Ja" säger han och ler lite. Att se Oscar glad gör mig varm inombords. Att se honom le och skratta får mig att må bäst. För det är när han mår bra, jag mår som bäst.

_________________

Förlåt för detta korta, dåliga kapitel. Ville bara få in Oscars födelsedag på något sätt. Om det är för dåligt så skriver jag om det hehe. Var inte en spökläsare. Rösta och kommentera<3