Skiftaren från änglarna

Adopterad

Hej jag heter Phoenix och jag är 16 år.
Jag har långt blont hår med svarta toppar och jag har lyssande blå ögon.
Jag är smal och lång.
Jag bor hos min pappa Jon.

Jag har just varit i skolan och är på väg hem.
När jag går förbi den gamla tågstationen så ser jag en kvinna som ser ut att komma från en maskerad.
Hon har en lång klänning som är svart och hon har två stora svarta vingar.
Hon har samma hårfärg som mig men utan svarta toppar.
Jag känner mig nervös och vill bara bort från henne.
Jag skyndar på mina steg och nästan springer.
När jag kommer hem så ser jag ett par tjej skor och förstår att pappa har besök.
När jag är på väg till mitt rum så måste jag gå förbi vardagsrummet.
Jag går tyst mot mitt rum och hör pappa prata med någon.
"Nix är det du?" Ropar pappa.
Jag hatar när han kallar mig Nix.
Det får bara mina vänner göra.
"Ja, det är bara jag." Svarar jag.
"Kom lite det är en person du måste träffa."
Jag går in i vardagsrummet och ser en kvinna sitta där.
Hon har håret uppsatt i en bulle.
"Hej, jag heter Birgita." Säger hon.
Jag struntar i att svara.
"Jag måste säga en grej." Säger pappa.
"Vad?" Svarar jag.
"Det är så att jag har adopterat dig, när du var 2 år, jag ville inte säga nått för jag ville att du inte skulle tänka på vem din mamma och pappa var."
Jag blir helt stum.
"Och Birgita här är från adoptivbyrån."
Jag känner hur ilskan stiger med varje ord han säger.
"VARFÖR HAR DU INTE SAGT NÅGOT!" Skriker jag och springer ut ur våran lägenhet när jag tatt på mig mina skor.
Jag springer till mitt favorit ställe.
Det är en övergiven lägenhet som är jätte hög.
Man kan komma upp på taket.
Jag går upp till taket och känner den svala brisen mot ansiktet när jag öppnar luckan.
Jag går till kanten av taket och kollar ner.