Jag satt på stolen jag alltid satt på när jag skulle hämta mamma Från hennes kontroller som hon brukar ha regelbundet. Men idag var annorlunda mamma kom inte, jag har väntat här i nästan 1 timme. När jag skulle gå och fråga i receptionen vart mamma var så kom hennes doktor mot mig.
- Mandy kom med mig här vi vill prata lite med dig bara! Han värkar arg på något sätt men jag följde med ändå.
Vi börjar gå mot hans rum. Han satte sig bakom skrivbordet och jag slog mig ner mitt i mot honom. Han kolla med ett Stoneface på mig.
- Vi har viktiga nyheter till dig, du vet ju att din mamma led av svår cancer och har inte mått så bra den senaste tiden eller hur?
- ja det vet jag mycket väl om.
- det är så att din mamma gav upp sin kamp mot cancern idag, hon släppte taget och har tyvärr gått bort.
Vad sa han precis, är min mamma död.
Nej det kan inte vara sant han ljuger! Försökte jag intala mig själv men det gick inte. Hon är faktiskt död.
- vi har kontakta ett ställe som har börjat leta ett fosterhem till dig, men just nu vet vi inte hur lång tid det kommer ta.
- Ok, svara jag kort och enkelt.
När jag har insett att jag inte har min mamma kvar så kom tårarna, en efter en rann sakta ner för mina kinder.
Efter ett tags pratande med mammas doktor så gick jag hem, jag skulle börja städa ihop det jag ville ha sen skulle jag inte bry mig mer.
---------------------
Här är det första kapitlet det är ganska kort men hoppas det duger🙈~E
YOU ARE READING
My life is over
FanfictionMandy bor med sin cancer sjuka mamma i en liten 2 i centrala Stockholm. En dag när Mandy sitter och väntar på sin mamma när hon har varit på vanlig kontroll på värden och sådant. Mandys mamma kommer aldrig, Mandy vet inte att hon aldrig kommer se el...
