Felix perspektiv
- hur är det? Frågade jag när jag satte mig bredvid henne i sängen.
- Vad tror du?! När alla skriker på mig! Sa hon och bröt ihop totalt
Jag la mina armar om henne och krama henne, hon la sina armar om mig och krama tillbaka. Det kändes bra.
Mandys perspektiv
Felix la sina armar om mig och krama mig, jag kunde förlåta honom för att han skrek på mig som dom andra killarna så jag la mina armar om honom och krama tillbaka.
*
jag och Felix har suttit och pratat mycket om mina mamma. jag hade berätta och han förstog mig bra.
jag satt och kolla ner på mina händer felix satt bredvid mig alldelse tyst, det var ingen pinsam tystnad utan en härlig tystnad. Jag kolla på Felix och han kolla redan på mig. jga kolla in i hans ögon dom var lite lätt glansiga och alldelse underbara, nästan så man kan drunkna i.
nerifrån hörde man skrik som bara killarna skriker, så vi började skratta lite lågt och kollade bort från varandra.
- ska vi gå ner och kolla så killarna inte starta ett tredje världs krig ellr något? frågade Felix med lite lättsam ton.
- ja det låter som en bra ide.
när vi börja gå ner hörde vi en duns en stor duns. så vi sprang den sista biten ner för trappen. när vi väl kom ner ser vi tre killar som ligger på golvet och skrattar. dom har vält soffan och haft ner en blomkruka.....
---------------------------------------------------------------
här är ett kapitel inte det längsta och bästa men hoppas ni nöjer er med det -E
YOU ARE READING
My life is over
FanfictionMandy bor med sin cancer sjuka mamma i en liten 2 i centrala Stockholm. En dag när Mandy sitter och väntar på sin mamma när hon har varit på vanlig kontroll på värden och sådant. Mandys mamma kommer aldrig, Mandy vet inte att hon aldrig kommer se el...
