Varför?

Kapitel 4 allt blir värre

Skolan igår var hemsk, Alexandra och Sandra började mobba mig. Jag som trodde vi var vänner. Allt förändrades igår. Jag har inte berättat för mamma och tänker inte göra det heller. Allt vi har drömt om och sen händer det här. Livet är katastrof just nu. Allting går i motvind, pappa fick reda på att han hade cancer för någon vecka sedan och skolan går piss. Jag går mor köket där pappa sitter med sitt morgon kaffe och tidningen. Jag tar fram macka och smör, jag brer mackan och jag äter den medans jag plockar ihop min väska och mina skolböcker. Jag går ut från lägenheten och går ner för trapporna. Jag går ut mot bussen och jag hör något knaka. Säkert bara en gren tänkte jag. Jag går ner för stentrappan mot vägen men då hör jag ännu ett knak. Jag vänder mig om med en hastig rörelse och ser att busken rör sig. Jag går närmare och flyttar på några grenar som är ivägen. Plötsligt hoppar en svart hårig sak fram ur busken och jag ser direkt det är bara Humpe, grannens katt. Jag pustar ut och fortsätter ner mot busshållsplatsen. När jag är framme står Alexandra och Sandra där och bitch blickar mig och slänger med håret. Jag tittar på dem med en ledsen min. Jag har alltid varit en sådan person som alltid ska ta allt så allvarligt. Jag är känslig och blir ledsen för minsta lilla. Bussen kommer och jag hoppar på. Jag går längst ner mot bussen  och sätter mig. Men sen kommer de, idioterna och sätter sig framför mig. Hej din tönt! Säger Sandra och Alexandra tittar på henne och ler. 

Jag svarar inte och sätter i mina hörlurar och höjer på högsta volym.
Hej sa vi, visa lite respekt.

Jag tar ut ena hörluren och svarar med en kaxig röst.
Ursäkta? Ni kan visa lite respekt för mig istället. Jag tror inte att ni hade väntat på sina kompisar om ens liv hänger på liv och död.

Ähh.. Säger de och blir tysta.

Jag sätter i hörluren  och sänker volymen. Killen brevid mig tittar på mig som om jag vore helt galen. Jag hamnar i min egna lilla värld medans jag tittar ut genom fönstret och alla träd sveper förbi.

Aj! Vad fan gör ni? Skriker jag så att hela bussen får sina blickar fast på mig.
Vi gillar att se dig lida! Säger Alexandra
Men det är inte okej att gå fram att slå någon med en knytnäve i ansiktet! Sa jag med en irriterad röst.
Håll käften. Säger de båda två och börjar slå mig ännu hårdare. En man med mustasch kommer fram mot mig och drar undan Alexandra och Sandra. Han frågar om jag är okej och jag svarar sådär. Mannen med mustaschen säger till Alex (Alexandra) och Sandra.
Era föredras för och efternamn Tack säger mannen och Alex och Sandra svarar med en röst som om de hade blivit jagade av en främling genom läskiga parken. 
Jag kommer att kontakta era föräldrar och så att de ser till att ni får ett rägelt straff. Säger mannen och sätter sig på sin plats igen. Jag kliver av bussen vid nästa hållplats och börjar gå mot skolan. Jag känner på mig att detta kommer bli en dålig dag.

●

●

●

●
Hoppas ni gillade detta kapitlet lika mycket som jag gjorde ☆ imorgon får ni ett nytt kapitel! Och tack till alla som läser min novell och bjud gärna in vänner så att de kan läsa den här också! Hej svejs leverpatejs! ☆☆