Kapitel 6 Hur dum får man va?

78 3 1
                                    

Jag vaknar av att pappa kokar kaffe med den nya kaffemskinen som låter som en bomb. Jag undrar varför pappa är uppe så här tidigt. Jag tittar på klockan som står på mitt bruna nattygsbord. 09.13 visar den, jag rusar upp ur sängen tar på mig en svart t-shirt och drar på mig de svarta gympaskorna. Springer ut till bussen och där står äntligen ingen Alex eller Sandra för idag försov jag mig stort. Jag står helt själv vid busshållsplatsen och när bussen kommer kliver jag på. Alla som sitter på bussen stirrar på mig som om jag hade glömt ta på byxor eller något. Jag kliver av på samma gamla busshållsplats vid skolan. Mina ben är slöa och jag fryser. När jag kommer in i klassrummet börjar alla skratta åt mig. Jag hör någon skrika
Hahah hon har inga byxor på sig!!

Jag tittar ner och springer in på toan och tittar mig i spegeln. Jag tänker Hur dum får du vara? Glömma ta på dig byxor?

Jag stannar på toan hela lektionen. När lektionen är slut knackar det på dörren.
Sanna? Jag förstår, du försov dig och du var stressad hör jag kuratorn Ms. Victor säga.
Mm. Säger jag
Öppna så ska du få ett par tajts av mig

Jag svarar nej och låser upp dörren springer ner för trappan ut genom skolan och hoppar på bussen. Jag drar ner jackan så att man ska tro att jag har kjol på mig. Jag springer hem och låser upp dörren. Pappa ät inte hemma han körde nig till jobbet när jag satt på bussen till skolan tänkte jag. Jag springer in på mitt rum låser dörren sätter i hörlurar i öronen och höjer volymen. Jag tänker om ingen kommer ut kommer ingen in heller.




Ännu ett kapitel. Tack för 42 läsare! I måndags hade 12! Tack! Ett nytt kapitel kommer i kväll! Baj baj☆

Varför?Where stories live. Discover now