Sommarkollo

Kapitel 3

Majas perspektiv.

Killarna börjar bygga någon konstig koja av typ förfallna träd och grenar. Jag är väldigt säker på att lagledarna sa till mig att det skulle finns ett tält och mat osv på någon campingplats. Men en av killarna sa att jag inte lyssnat väldigt drygt, så jag orkar inte bråka. Det är ju bara en natt, lite irriterande dock för en av tjejerna spydde typ minuterna innan vi drog så vi kanske blir sjuka. Men aja, inte över en dag iallafall. Men jag tror till och med att Ala campingplatser ska ligga nära varandra och att man ska kunna gå till någon lägereld och grilla med resten av gänget, men skit i. Killarna har nog allt under kontroll, hoppas jag.

- Hallå! Du! Säger en kille med blont hår. Vad vill han mig, tänker jag. Jag vill verkligen inte bli dödad av någon nu, speciellt inte för att jag är en tjej i en grupp med fyra "coola" killar. Killarna var de "snygga, populära och de coola gänget på campingen" det hade Evelina berättat för mig på morgonen. Om jag ska vara ärlig tror jag inte ens att den där Tobias killen är Evelinas vän, han verkade ju inte ens le mot henne en ända gång. Jag kommer snabbt tillbaka till verkligheten och tittar fundersamt på killen som ropat på mig.

- Men jävla, kom då! Fortsätter han. Han verkar, väldigt arg. Nästan dödsarg. Hoppas han inte dödar mig nu, tänker jag.

Jag går försiktigt med små steg mot killen, han har blåa ögon och hans ögonbryn är rynkade mot mig. Jag orkar inte, kommer jag få en utskällning nu.

- Vi ska sova här, du får hitta någonstans att sova. Säger han med en lurig min. Seriöst? Vafan ska jag bo då. Killarna har byggt upp någon koja av förfallna grenar och jag ser nu att det snabbt får plats en ända människa sär inne.

- Vart har du tänkt att hon ska bo? Säger Tobias, riktad mot blondinen. Han gör någon små konstig min, och slänger ett kort ögonkast på mig. Jag vet inte riktigt om han är min "kompis" eller inte. Han verkar ju ändå säga ifrån när någon är taskig mot mig, men dock vet jag inte vad han menade. Alltså om han menade att jag inte kunde bo någonstans eller om han ville vara en bitch som dom andra och försöka komma på vart jag ska bo. Han sa det med en väldigt skum röst som var väldigt svår att tyda.

Killarna stirrar på varandra, en arg blick. Båda två ser irriterade ut, som när två killar i filmer precis ska slåss men hejdar sig och istället ger ifrån sig en suck. Blonda killen slänger en arg blick på mig och går hastigt iväg, Tobias står kvar.

- Skit i Elias. Säger Tobias skarpt och går iväg till de tre andra killana. En av de tre andra killarna har inte sagt ett skit hittills, så han kan jag inte säga nåt om. Men de andra två killar (ingen av dom är Tobias) eller borde jag säga Tingeling och Elias. Båda dom verkar helt galna. Som om dom vore apor från gungan, alltså allvarligt. Den där Elias springer omkring som en galning och skriker. Varför är killar så skumma..

Jag har alltid varit en person som hjälper till men nu, känns det som att jag är vägen och oönskad. Jag står bara här och stirrar på killarna som håller på och, jag vet inte vad. Tingerling hoppar omkring och Elias räknar sina pengar. Tobias har klättrat upp i ett träd och spanar på något, och den bruna killen som vägrar säga nåt står bara still och stirrar obehagligt på mig. Han har sina ögon uppspärrade och ler riktigt läskigt. Varför, varför skulle just jag behöva vara med dessa skumma killar.

Tjena! Jag har länge nu velat skriva många olika berättelser, så jag tänkte att jag på något sätt kan sätta ihop dom. Så det kommer att vara lite humor med också,