Regnsaga

| samtalet |

Emanuel gick in i badrummet med en trist blick. Han gav sig in och såg att Ester fortfarande hulkade och spydde. Han blev orolig för henne och gick fram och klappade henne på ryggen. Ester avskydde att kräkas, detta var inte så vanligt för henne så hon mådde väldigt dåligt. Ester fortsatte att bara kräkas och Emanuel tänkte nog att det kanske inte var en bra idé att vara där inne, han var osäker men ville inte störa henne. Han gick ut ur badrummet och gick in i sitt rum. Han hade helt glömt bort att Ellinor låg i hans säng och sov. Emanuel är rätt så glömsk i skallen. Han ville dock inte väcka henne, så han smög försiktigt och öppnade en av hans lådor. Där i låg det någon typ av spel konsol. Emanuel tog ut den och lämnade rummet. Han var väldigt tyst för han ville inte väcka Ellinor som låg och sov. Han kom in i Dante's rum igen och satte sig ner i hans soffa.

"Walla Dante, bror. Får jag spela eller?"

Säger Emanuel till Dante. Dante vände sig i gaming stolen och titta på honom, han sa ingenting men gav bara en tumme upp för att visa sin tillåtelse. Emanuel log lätt och satte i sin spel konsol, spelet han körde var: Loomy's Raptor world, vilket var ett populärt spel för alla dinosaurie människor. Han satt och spelade på Dantes tv medans Dante själv spelade dator spel. Det var en rätt så lugn stund, inget jobbigt hände och Emanuel var rätt så avslappnad. Han bestämde sig för att pausa lite med spelet dock så Emanuel pausade och gick ut ur Dante's rum för att ta ett glas vatten. I mellan den lilla korridoren så fanns det en bänk som Emanuel gick förbi, innan han gjorde det så låg det en telefon på självaste bänken. Telefon började vibrera plötsligt.

"Bzzz...Bzzz...Bzzz" sa telefonen och vibrerade. Emanuel hade ingen aning om vems telefon det var. Men han plockade upp den iallafall och kollade vem det var som ringde, det var Velda. Hon från innan som hängde med den okända. Emanuel plockade upp luren.

"E-Ester..."

Säger Velda i luren. Emanuel visste inte vad han skulle svara tillbaks så han stannade tyst. Plötsligt hör han hur Velda skriker i grov smärta, Hon skrek och skrek så det verkligen lät. Emanuel hade inte ens luren på högtalaren med det lät mycket högre än det. Velda skriker på hjälp men inget händer för att hjälpa henne. Plötsligt så hör man hur någonting knäcks och efter det blev Velda helt knäpp tyst. Efter några sekunder så bröts samtalet.

Emanuel var chockad att få höra detta samtal. Från ingenstans ringer ju hon och skriker men plötsligt blev helt tyst. Han var bara chockerad. Han tappade telefonen utan att vara medveten om det och stog kvar där. Han stirrade på ingenting. Emanuel's puls blev mycket högre också eftersom han blev chockad. Han försökte röra på sig men var så darrig och rädd. Han gick in i Dante's rum igen och såg helt skräckslagen ut. Dante hör hur han öppnade dörren men gav ingen reaktion eftersom han trodde bara att Emanuel skulle spela, plus att han var helt inne i sitt spelande. Men Dante märker hur Emanuel inte ens stiger in, utan bara står i dörren. Dante vänder sig om och blev förvånad för att se hur chockad och rädd Emanuel var. Dante direkt stänger av sin dator och rusar fram till Emanuel, försökte skaka honom till liv. Emanuel kunde knappt få ut ett ord medans Dante frågade vafan det är med han. Han var verkligen helt knäppt tyst. Dante fick iallafall Emanuel att gå så han guidar honom in i rummet och till soffan. Båda två satte sig i soffan och Dante kollade på han. Det tog en stund för Emanuel att kunna prata normalt.

"J-ja-jag..." Sa Emanuel. Hans ton var mjuk men efteråt så andades han tungt. Dante försökte lugna ner honom, eftersom Dante's familj tar hand om sjuka personer så har Dante fått en hel del hjälp med hur man interagerar med någon som inte verkar må så bra. Dante gjorde sitt bästa för att vara så lugn och snäll mot starkars Emanuel.  Emanuel äntligen förklarade för Dante om hans upplevelse. Dante blev extremt förvånad men fundersam. Han ville ta ett steg framåt så Dante frågade om ifall han visste någonting om Velda, alltså Ester's vän som var den som skrek i luren. Emanuel sakta och säkert tänkte efter på kvällen där allt hände, när han träffade den okända och allt. Annars så var han fortfarande chockad men han blev lite lugnare nu efter Dante's lugnade. Dante frågade en gång till om händelse igår som Emanuel upplevde om tjejerna och den okända. Han förklarade en hel del om upplevelsen och situationen om igår. Dante förstog och gav han lite stöd. Dante bad han att stanna kvar i soffan, Emnauel nickade och satt kvar.