Pain

2. Reach out and touch

Oscar suckade ännu en gång till, han drog sakta sina händer längst sidorna på sitt hår. Om jag var som resten av tjejerna i världen skulle jag vara väldigt tänd på honom i nuläget, han var frustrerad, förvirrad och en aning sur. Men jag blev inte ett dugg tänd.
"Du känner inte igen mig, jag är bara lik någon du kanske känner?"

"Kände"
La han till.

"Okej bra, fine får jag dra nu, du är medveten om att du håller en stranger i ditt hus, det har gått 2 timmar och du sitter fortfarande framför mig och studerar varje detalj av mig, du, det är lite creepy"

"Mm förlåt men du är bara så lik någon jag kände"

"Vem är personen du kände"

Jag kände hur nyfiken jag blev, det var fel läge eftersom att jag på någon sekund kunde omedvetet ge honom ett tecken på att jag var Nathalie, men att få höra vad han sett och hört, från hans perspektiv skulle ändå vara kul att veta.

"Jag kände en tjej vid namn Nathalie, hon blev tillsammans med min bästavän och hon var helt ärligt det bästa som han hade, hon ändrade inte honom men hon fick honom att gå från en dålig person till en omtänksam otroligt snäll kille. Han var otrogen så många gånger, tror till och med jag tappade räkningen på det men efter ett tag så försvann hon, ingen vet vart hon är, du ser precis ut som henne, förutom att din hårfärg är mörk.

"Har ni inga spår efter henne då?"

"Nej"

"Men den här killen, hur mår han nu?"

"Han är deprimerad"

"Oh"