Det stog her soul.. Vi alla blev skräckslagna och tog upp våra telefoner för att ringa våra föräldrar. Klockan va 01:23 och ingen av våra föräldrar svarade. Vi bestämde oss för att GÅ hem och de va inte direkt de smartaste valet. Nu gick vi och vi stannade i en vägkorsning. Vi kollade så det inte va några bilar. När vi gick förbi kom det plötsligt en bil mot oss. Alla sprang och jag med. Jag fick panik för mitt ben har ju gips runt. Det sista jag såg va ett ljus och jag hörde mig själv skrika innan jag hamnade i ett mörker. Jag vet inte vilket mörker ifall jag va död eller jag kanske svimmade? Men det kunde ju vara att jag hamnade i koma. Plötsligt hörde jag några ambulanser påväg hit och jag hoppades att de skulle se mig o inte köra på mig. Jag kände att jag lades upp i en bår och far iväg. Mamma satt bredvid mig, jag hörde att hon grät och jag försökte säga åt henne att jag mår bra. Nu va de solklart att ja ha hamnat i koma. Mamma sa hela tiden: lämna mig inte ensam nu Sara inte nu...
2 MÅNADER SENARE
jag ha varit i sjukhuset i ca 2 månader nu och det va dö trist. Jag visste att jag hade maskiner för att hjälpa mig att få igång hjärtat och för att allt skulle fungera.
1 ÅR SENARE
jag hörde en doktor komma in med bestämda steg. Jag kunde inte se om det va en hon eller han för jag kan ju inte röra mig eller använda mina muskler. Det va en röst som sa: tyvärr men vi måste nog stänga av maskinerna nu eftersom att vi inte ser något resultat. Jag hörde att mamma protesterade att vi inte ska stänga av maskinerna och innerst in bad jag om att de inte skulle stänga av maskinerna.
ÄNNU 1 ÅR SENARE
Mamma satt bredvid mig och sa: snälla Sara, om du fortfarande finns kvar i jorden, ge mig ett tecken.
Jag gjorde ALLT vad jag kunde och det gick jag kunde röra mitt finger och kunde öppna mina ögon. Jag såg mammas överlyckliga mig och hon kramade mig o pussade mig. Sedan kom en doktor in och sa: om ca 2 veckor kan Sara lämna sjukhuset. Dedär va EXTREMT skönt o höra.
2 VECKOR SENARE
nu satt jag i en bil och håller på att åka hem. När jag klev in o huset fick jag en sådan rysning igen. Det får INTE hända mig något... FORTSÄTTNINGEN FÖLJER... Kommer det verkligen vara så som Sara hade önskat sig? Att det inte skulle vara några fler problem? Det kan ni läsa om i nästa kapitel👋
ESTÁS LEYENDO
Nattens återkomst..
TerrorJag heter Sara och är 12 år. Det va skolavslutning igår i skolan och det va så kul. Men i mon ska jag och min familj åka upp till landet där vår stuga ligger och där ska vi bo i några veckor eftersom att sommarlov. Jag vet inte hur jag ska börja hel...
